Uppdatering, också bra.
Hej.
Längesedan. Läget?
Nej okej, jag skojar bara, jag försöker inte konversera dig. Låt mig istället berätta hur saker och ting förhåller sig just nu.
I lördags var jag i Sundsvall tre timmar. Två av dem hade jag sällskap av två tredjedelar av Heart-Sick Groans. De var fina. Sedan dess har jag varit frustrerad över bristen på arbetsmöjligheter och i huvudet, samt lite på papper, skrivit en artikel om det som ska få läsaren att bli kär i dem. Det är i alla fall min blygsamma plan.
Sedan dess har jag undvikit parkbänken, hittills med framgång. Vart jag ska ta vägen med mig själv i natt vet jag dock inte riktigt. Känner tydligt att det är nu jag ska lära mig att bli vuxen och PLANERA. Jag som skjutit upp det så bra fram tills nu.
Typiskt.
Nu har jag lite ångest över det där. Och lite för att jag inte vet var Cirkus ligger (det är för övrigt där jag ska förlusta mig med block, penna och Bloc Party ikväll).
Dags att ta reda på det.
Men du, vi hörs.
Längesedan. Läget?
Nej okej, jag skojar bara, jag försöker inte konversera dig. Låt mig istället berätta hur saker och ting förhåller sig just nu.
I lördags var jag i Sundsvall tre timmar. Två av dem hade jag sällskap av två tredjedelar av Heart-Sick Groans. De var fina. Sedan dess har jag varit frustrerad över bristen på arbetsmöjligheter och i huvudet, samt lite på papper, skrivit en artikel om det som ska få läsaren att bli kär i dem. Det är i alla fall min blygsamma plan.
Sedan dess har jag undvikit parkbänken, hittills med framgång. Vart jag ska ta vägen med mig själv i natt vet jag dock inte riktigt. Känner tydligt att det är nu jag ska lära mig att bli vuxen och PLANERA. Jag som skjutit upp det så bra fram tills nu.
Typiskt.
Nu har jag lite ångest över det där. Och lite för att jag inte vet var Cirkus ligger (det är för övrigt där jag ska förlusta mig med block, penna och Bloc Party ikväll).
Dags att ta reda på det.
Men du, vi hörs.
Let's fuck!
Sex. Vi bloggar för lite om sex. Det finns mycket att säga. Själv tänker sammanställa en lista på bra musik att ha sex till, någon gång när jag har feeling (för listor, alltså). Mycket Pulp blir det på den. Pulp är sexigt. Fast det kanske man inte tycker om man inte är lite hot for Jarvis Cocker. I wouldn't know.
Sex. Vi pratar så mycket om sex. Hela tiden, faktiskt. När ska vi växa upp och sluta prata om det? Häromveckan fick jag frågan "finns det något som du inte kan koppla till sex?". Klart att det finns. Massor. Kulturhuset i Stockholm är bara inte en av de sakerna. Helt enkelt.
När jag började på Dille vid omogna sexton år kom jag direkt från kristna Småland. Min bekantskapskrets var väldigt helylle och ganska kysk. Sedan! Oj oj. Man blev trött i öronen av allt sexprat. Helst eftersom jag inte ens hade haft sex då. För bövelen! Man hade kunnat bli livrädd för mindre än Rasmus, läskig punkare från Stockholm med piercad läpp, som förevisar sin långa tunga och hävdar "jag är bäst på att slicka fitta!". Helylle-Småland bara "eh, okej".
Sedan blev man härdad och började diskutera fontänorgasmer vid lunchen. Från ena ytterligheten till den andra. Jag säger då det. Ibland kan jag sakna helylligheten.
Det kanske är lika bra att vi inte bloggar om sex.
Sex. Vi pratar så mycket om sex. Hela tiden, faktiskt. När ska vi växa upp och sluta prata om det? Häromveckan fick jag frågan "finns det något som du inte kan koppla till sex?". Klart att det finns. Massor. Kulturhuset i Stockholm är bara inte en av de sakerna. Helt enkelt.
När jag började på Dille vid omogna sexton år kom jag direkt från kristna Småland. Min bekantskapskrets var väldigt helylle och ganska kysk. Sedan! Oj oj. Man blev trött i öronen av allt sexprat. Helst eftersom jag inte ens hade haft sex då. För bövelen! Man hade kunnat bli livrädd för mindre än Rasmus, läskig punkare från Stockholm med piercad läpp, som förevisar sin långa tunga och hävdar "jag är bäst på att slicka fitta!". Helylle-Småland bara "eh, okej".
Sedan blev man härdad och började diskutera fontänorgasmer vid lunchen. Från ena ytterligheten till den andra. Jag säger då det. Ibland kan jag sakna helylligheten.
Det kanske är lika bra att vi inte bloggar om sex.
Battlefield heroes
På lördag ska jag intervjua Heart-Sick Groans. Jag är redan nervös. Jag tycker ju om dem mycket! Tänk om de inte tycker om mig? Voj voj. Jag måste bli hårdhudad.
Skoningslös.
Det är väl så Lester Bangs säger till den femtonåriga musikjournalistkillen i Almost Famous? "You have to be honest and unmerciful."
Innan lördag måste jag hitta en sovplats i Stockholm från lördag till onsdag (tisdag natt, alltså). Jag jobbar väl på det. Det brukar lösa sig. Ett golv eller en soffa duger utmärkt för mig. Det gäller ju att vara flexibel.
Idag har jag skolkat lite. För att skriva en artikel. Det tycker jag är moraliskt rätt. Imorgon har jag bara en lektion som är Historia. Den kursen känner jag mig någorlunda motiverad till (hade kunnat vara intressant med en bra lärare och behövs för högskoleutbildning), så det blir bra. Resten av dagen ska jag recensera skivor. Och fika på Pause.
Just precis nu lyssnar jag på The Libertines på youtube (Roomies dator, min dog igen, frick!) och försöker komma på vad jag ska fråga Heart-Sick Groans om. Hej och hå. Vill titta på Almost Famous för inspiation.
Men det är nästan för töntigt.
Till och med för mig.
Skoningslös.
Det är väl så Lester Bangs säger till den femtonåriga musikjournalistkillen i Almost Famous? "You have to be honest and unmerciful."
Innan lördag måste jag hitta en sovplats i Stockholm från lördag till onsdag (tisdag natt, alltså). Jag jobbar väl på det. Det brukar lösa sig. Ett golv eller en soffa duger utmärkt för mig. Det gäller ju att vara flexibel.
Idag har jag skolkat lite. För att skriva en artikel. Det tycker jag är moraliskt rätt. Imorgon har jag bara en lektion som är Historia. Den kursen känner jag mig någorlunda motiverad till (hade kunnat vara intressant med en bra lärare och behövs för högskoleutbildning), så det blir bra. Resten av dagen ska jag recensera skivor. Och fika på Pause.
Just precis nu lyssnar jag på The Libertines på youtube (Roomies dator, min dog igen, frick!) och försöker komma på vad jag ska fråga Heart-Sick Groans om. Hej och hå. Vill titta på Almost Famous för inspiation.
Men det är nästan för töntigt.
Till och med för mig.
Take it easy, love nothing
Idag har världens bästa ROOMIE II helat min dator. Jag sitter nu och fyller MIN dator med musik från min SKIVSAMLING. Det är helt jävla AWESOME. (Vadå? Jag har inte läst Chuck Klosterman.)
Jag känner att mitt liv är på gång. Det där riktiga livet, alltså. Om det stämmer bör jag bli verklig snart.
Det är stort.
Förresten har jag köpt en ny mobil, men det kanske jag har sagt. Den är FIN. Man kan visst bli LYCKLIG av TEKNIK. I morgon ska jag (och Roomie II) vakna till Lady Gaga. Hah. Det är ju så roligt att vara dryg.
Efter Håkan i lördags kom jag till Fylke. Där var det mansfest (korvkalas). Det shottades tequila och dracks rom. Manligt värre. Det blev nakna överkroppar (och i somliga fall underkroppar) också. Jag säger då det. Pojkar, ack och ve.
Åh, jag ska lägga in bra musik i min iPod! Skakminne är inte det nya svart när allt kommer omkring. Min walkman börjar bli trött.
Japp. Min blogg kommer att vara random ihopsättningar av ord tills jag får så mycket struktur att det räcker både till professionellt och privat bruk. Jag ville bara säga det, så att du slipper undra.
Gulligull på er.
Jag känner mig konstig, mest för att jag är.
Det är nu man inte borde blogga. Min kropp verkar ha gett upp hoppet. Kanske för att jag varit dålig på att förse den med mat. Då går det som det går.
Mycket händer och jag orkar inte riktigt hänga med. Sitter lite darrhänt och försöker peppa Håkan i kväll. Det går sådär.
Jag har en vän (många egentligen, men nu syftar jag på någon speciell) som är hur fantastisk som helst. Borde få medalj och en årsförbrukning av choklad. Och evig lycka såklart.
Nu ska jag avsluta innan jag skriver någonting dumt. Ville bara svamla lite för att undvika att bli stressad för att jag inte bloggat.
Mycket händer och jag orkar inte riktigt hänga med. Sitter lite darrhänt och försöker peppa Håkan i kväll. Det går sådär.
Jag har en vän (många egentligen, men nu syftar jag på någon speciell) som är hur fantastisk som helst. Borde få medalj och en årsförbrukning av choklad. Och evig lycka såklart.
Nu ska jag avsluta innan jag skriver någonting dumt. Ville bara svamla lite för att undvika att bli stressad för att jag inte bloggat.
Synchronised Sinking AB (SS?)
Undrar vad The Lucksmiths skulle säga om jag gjorde ett aktiebolag och döpte det efter en av deras låtar. Skulle de hata eller älska mig? Min svensklärare och mentor (inte officiellt, men på alla andra plan) tyckte att jag skulle se till att jag får betalt för att skriva. Inte bara för de texter som trycks på papper. Man kan ju tjäna pengar på att blogga om sitt liv också, som vi alla vet. Hmpf. Vi får väl se hur det blir med det. Idag tänkte jag göra det gratis.
Idag fick jag skivpaket från Groove! Och det var inte alls länge sedan (eller skriver man ihop det?) jag fick ett senast, så jag är värsta glad. Lite bekymrad för min stressnivå dock. Men man kan göra allt man vill! Jag vill. Så det så.
Det är intressant att bo med en spelnörd. Det första jag gör när jag vaknar är just nu att snyta mig, i vanliga fall att gå till toaletten och utföra diverse morgonbestyr (inget kosmetikarelaterat, jag garanterar). Det första han gör är att sätta på datorn. Sedan äter jag frukost till boom och bam och pang och crash och vrooom. Det är mysigt. På ett alternativt sätt.
Fredag idag! Yes! Skolan göder oss med semlor och ikväll ska jag mysa i Teaterkällaren med gullpop. Efter det ser vi vart natten tar mig. I morgon är det eventet som heter "Love hurts!" på Facebook och som går ut på att skjuta laser på allt som rör sig. Det är meningen att vi ska dissa allt vad gullande är så hårt att det aldrig återhämtar sig.
Jag är en intensiv motståndare till alla stjärtars dag-gullande, men när det gäller mina vänner är jag faktiskt äckligt blödig. Därför kompenserar jag skjutandet med free hug day idag. Egentligen ska man nog krama alla som vill, men jag har inte lagt ner så stor energi på att promota mig som kramare, jag bara anfaller folk jag vill krama. Huruvida detta är gott sportsmannaskap kan diskuteras, men jag tänker inte göra det.
Nu ska jag äta choklad. Plopp med saltlakritsfyllning. Av biologiska skäl.
Idag fick jag skivpaket från Groove! Och det var inte alls länge sedan (eller skriver man ihop det?) jag fick ett senast, så jag är värsta glad. Lite bekymrad för min stressnivå dock. Men man kan göra allt man vill! Jag vill. Så det så.
Det är intressant att bo med en spelnörd. Det första jag gör när jag vaknar är just nu att snyta mig, i vanliga fall att gå till toaletten och utföra diverse morgonbestyr (inget kosmetikarelaterat, jag garanterar). Det första han gör är att sätta på datorn. Sedan äter jag frukost till boom och bam och pang och crash och vrooom. Det är mysigt. På ett alternativt sätt.
Fredag idag! Yes! Skolan göder oss med semlor och ikväll ska jag mysa i Teaterkällaren med gullpop. Efter det ser vi vart natten tar mig. I morgon är det eventet som heter "Love hurts!" på Facebook och som går ut på att skjuta laser på allt som rör sig. Det är meningen att vi ska dissa allt vad gullande är så hårt att det aldrig återhämtar sig.
Jag är en intensiv motståndare till alla stjärtars dag-gullande, men när det gäller mina vänner är jag faktiskt äckligt blödig. Därför kompenserar jag skjutandet med free hug day idag. Egentligen ska man nog krama alla som vill, men jag har inte lagt ner så stor energi på att promota mig som kramare, jag bara anfaller folk jag vill krama. Huruvida detta är gott sportsmannaskap kan diskuteras, men jag tänker inte göra det.
Nu ska jag äta choklad. Plopp med saltlakritsfyllning. Av biologiska skäl.
Säg hej till den digitala generationen.
mrs mcavoy - Joe&Lou säger:
hemma idag, alltså? (jag passade på att läsa din blogg innan jag skrev till dig här på msn, för att checka läget liksom. love internet. socialt värre.)
Anna säger:
haha
Anna säger:
japp
Anna säger:
fint att jag skrev läget innan då, funderade just på hur värdelöst det inlägget var. men tydligen inte. =)
mrs mcavoy - Joe&Lou säger:
nejnej
mrs mcavoy - Joe&Lou säger:
givande. viktigt att ens vänner bloggar
mrs mcavoy - Joe&Lou säger:
speciellt om de bor 90 mil från gislaved
mrs mcavoy - Joe&Lou säger:
det vill säga.. 100 mil från växjö?shit
Så egentligen borde man skriva allt man gör i bloggen? På det viset skulle det bli mycket mindre catching up to do när man sedan ses.
Smart.
We look so good, we look so good, we look so good together
För att kompensera mitt envisa emobloggande tänkte jag liva upp bloggen med lite bilder. Samtliga tagna av duktiga Melina! Besök hennes hemsida via länken där. Hon tar skitsnygga bilder.
Jag ser pretentiös ut med hörlurar och penna (och ADHD-tisha). 
Hihi. Vi skulle visa vänskap. Jens var entusiastisk, Rasmus var mindre entusiastisk. Min tandrad försöker ta över världen. 
Jag förklarar med bild att man ska vara snäll mot magen. Akta magkatarren!
Rasmus (kittlar mig), jag (garvar), anonym fin vän (hjärtar), Jens (försöker se ut som Tintin?), Millan (lätt obekväm), Emma (gosar). Jag tycker att vi är gulliga.
Som sagt: fotograferat av Melina Svendén.
Oroa dig inte för balrogen, den tar Gandalf hand om.
I väntan på kvalitativa blogginlägg får det duga med det här.
First things first: Jag har fått ackreditering till Bloc Party-konserten! Åh, jag ska recensera så bra att folk trillar av stolar när de läser. Hufvudstaden, här kommer jag. The downside är att mina vänner hatar mig eftersom de behöver betala och inte jag. Beklagligt.
Idag har jag strukturerat mina materiella ägodelar! Jag bor fortfarande nästan enbart i resväskor, men jag har en garderob till kläder, en väska för skivor, en för böcker och en för tidningar. Vad behöver man mer? Okej, jag saknar min dator (snyltar nu på roomie, han kollar ändå på Pimp my ride just nu), det medger jag. Men ändå.
Har dessutom köpt en ny mobil. För första gången med pengar jag tjänat ihop själv. Vuxen nu? Nää, lägg av. Säg inte sådana hemska saker.
Läser just nu Doppler, enligt vissa Erlend Loes bästa roman, och den är verkligen så bra som folk säger. Att hypas kan förstöra mycket. Inte Doppler. En man som överger familjen för att bo i skogen med en älg, liksom, ni hör ju hur underbart det låter. Jag önskar att jag kunde skriva som Erlend Loe.
Och Ronnie Sandahls nya bylinebild är het. Jag har velat säga det ett tag, men inte velat möta den ignorans som jag vet att mina vänner kommer att leverera. De bryr sig inte om Ronnie Sandahl. Därför säger jag det på internet istället. Att ignorera på internet är mycket mer diskret. Jag behöver inte märka att du har slutat läsa vid det här laget.
Svammel har också sin charm. Jodå, det har det visst det. Jo. Jo!
First things first: Jag har fått ackreditering till Bloc Party-konserten! Åh, jag ska recensera så bra att folk trillar av stolar när de läser. Hufvudstaden, här kommer jag. The downside är att mina vänner hatar mig eftersom de behöver betala och inte jag. Beklagligt.
Idag har jag strukturerat mina materiella ägodelar! Jag bor fortfarande nästan enbart i resväskor, men jag har en garderob till kläder, en väska för skivor, en för böcker och en för tidningar. Vad behöver man mer? Okej, jag saknar min dator (snyltar nu på roomie, han kollar ändå på Pimp my ride just nu), det medger jag. Men ändå.
Har dessutom köpt en ny mobil. För första gången med pengar jag tjänat ihop själv. Vuxen nu? Nää, lägg av. Säg inte sådana hemska saker.
Läser just nu Doppler, enligt vissa Erlend Loes bästa roman, och den är verkligen så bra som folk säger. Att hypas kan förstöra mycket. Inte Doppler. En man som överger familjen för att bo i skogen med en älg, liksom, ni hör ju hur underbart det låter. Jag önskar att jag kunde skriva som Erlend Loe.
Och Ronnie Sandahls nya bylinebild är het. Jag har velat säga det ett tag, men inte velat möta den ignorans som jag vet att mina vänner kommer att leverera. De bryr sig inte om Ronnie Sandahl. Därför säger jag det på internet istället. Att ignorera på internet är mycket mer diskret. Jag behöver inte märka att du har slutat läsa vid det här laget.
Svammel har också sin charm. Jodå, det har det visst det. Jo. Jo!
So can I stop squeezing out brats or is it another boy?
Jag är så ond att jag knappt vågar läsa Marcus Birros blogg där han är lycklig över att ha fått en oerhört efterlängtad son. Varför? Jag är rädd att jag ska tvingas inse att barn inte är hemska och att jag också kommer att vilja gå igenom allt det där. "Lyckligare än jag någonsin varit" skriver Birro att han är. Underbart att han är glad.
Men fan också.
Men fan också.
Aha.
Har nu gjort slag i saken och köpt en bultbräda. Jag gillar den. Det står "Go ahead, hit me" på kartongen.
Har dessutom fått veta vad cesiumatomer håller på med. Det verkar jobbigt.
Nu ska jag recensera. Återkommer när jag vet mer.
Har dessutom fått veta vad cesiumatomer håller på med. Det verkar jobbigt.
Nu ska jag recensera. Återkommer när jag vet mer.
Men det är ingenting emot vad cesiumatomerna håller på med
Jag har ingen aning om vad cesiumatomer är eller håller på med. Faktiskt så har jag knappt någon aning om några atomer alls. Däremot anar jag att jag är typiskt vinterförvirrad och dessutom deadlinestressad. Det sistnämnda är helt lovely på ett väldigt speciellt sätt.
Vinterförvirring: Livet, kärleken, framtiden, det klassika ni vet. Jag smsade Nyköping igår. Ni som hängt med i alla bloggmeter jag skrivit om honom vet hur destruktivt det skulle kunna vara. Det var det inte. Tror jag. Det var bara något jag fick för mig. Jag som tog energi och raderade hans nummer i juni, nu skickade jag efter det från 118 118. Han hade uppenbarligen kvar mitt. Jag skrev inte vem jag var. Frågade om han skulle på P&L. Det skulle han inte. Kändes "jaha". Vet inte varför jag undrade. Borde ta reda på det.
Deadlinestress: Fyra album och två EP:s tills på fredag. (Liverecension på fredag.) Ett av albumen ska lyssnas till via internet. Länkjäveln fungerar inte. Dö. Måste hinna skriva bra. Viktigast, viktigare än allt. Jag är för kär i mitt så kallade gratisjobb. Inte bra. Det är det jag är känslomässigt bunden vid. Känslomässigt bunden är det jag minst av allt i hela världen vill vara. Jag vill vara osårbar och odödlig och att ingenting ska betyda någonting.
Det är mycket som måste grubblas på just nu. På morgonen vaknar jag med många tankar redan igång i huvudet. Det finns en viss risk för att det här blir värsta emobloggen ett tag. Fast det blir antagligen bättre än förra februari, det ska jag se till.
Jag läser nu om naiv. super. av Erlend Loe. Därför ska jag köpa en bultbräda. Huvudpersonen i den boken blir hjälpt av att dunka bultbräda, det kanske jag också blir. Måste ordna mina tankar och mitt liv. Att ta efter människor i böcker kanske är att gå till överdrift dock. Det gjorde jag jämt när jag var liten. Att läsa är det (nästan enda?) som inspirerar mig. Ska jag skriva mycket måste jag läsa mycket, annars fungerar jag inte. Men ändå. Har jag ingen lösning kan jag väl prova någon annans, den kan mycket väl fungera, det vet man aldrig.
Nu lyssnar jag på kommande Jonna Lee-plattan. Det känns fint. Jag tänker ofta på Jonna. Intervjuade henne när jag var hos Groove i Göteborg, och hon var en väldigt fin människa. Ärlig och rastlös i själen. Mötet med henne gjorde intryck och avtryck på mig. Jag såg mig själv i henne, vilket onekligen kändes bra att kunna göra. Hon får mig att tänka på Conor Oberst också. Conor, Jonna och jag? Hm.
Jag har länge tänkt att jag ska skriva en fin kärleksförklaring till Heart-Sick Groans men jag finner mig aldrig i stånd att göra det. Däremot tänker jag ofta på dem, nynnar deras låtar och tänker att de är bedårande.
Förresten oroar jag mig för Svensk Pop-arret. Antagligen mest för att jag ändå är igång och stressar för saker.
Men det är som sagt INGENTING mot vad cesiumatomerna håller på med.
Vinterförvirring: Livet, kärleken, framtiden, det klassika ni vet. Jag smsade Nyköping igår. Ni som hängt med i alla bloggmeter jag skrivit om honom vet hur destruktivt det skulle kunna vara. Det var det inte. Tror jag. Det var bara något jag fick för mig. Jag som tog energi och raderade hans nummer i juni, nu skickade jag efter det från 118 118. Han hade uppenbarligen kvar mitt. Jag skrev inte vem jag var. Frågade om han skulle på P&L. Det skulle han inte. Kändes "jaha". Vet inte varför jag undrade. Borde ta reda på det.
Deadlinestress: Fyra album och två EP:s tills på fredag. (Liverecension på fredag.) Ett av albumen ska lyssnas till via internet. Länkjäveln fungerar inte. Dö. Måste hinna skriva bra. Viktigast, viktigare än allt. Jag är för kär i mitt så kallade gratisjobb. Inte bra. Det är det jag är känslomässigt bunden vid. Känslomässigt bunden är det jag minst av allt i hela världen vill vara. Jag vill vara osårbar och odödlig och att ingenting ska betyda någonting.
Det är mycket som måste grubblas på just nu. På morgonen vaknar jag med många tankar redan igång i huvudet. Det finns en viss risk för att det här blir värsta emobloggen ett tag. Fast det blir antagligen bättre än förra februari, det ska jag se till.
Jag läser nu om naiv. super. av Erlend Loe. Därför ska jag köpa en bultbräda. Huvudpersonen i den boken blir hjälpt av att dunka bultbräda, det kanske jag också blir. Måste ordna mina tankar och mitt liv. Att ta efter människor i böcker kanske är att gå till överdrift dock. Det gjorde jag jämt när jag var liten. Att läsa är det (nästan enda?) som inspirerar mig. Ska jag skriva mycket måste jag läsa mycket, annars fungerar jag inte. Men ändå. Har jag ingen lösning kan jag väl prova någon annans, den kan mycket väl fungera, det vet man aldrig.
Nu lyssnar jag på kommande Jonna Lee-plattan. Det känns fint. Jag tänker ofta på Jonna. Intervjuade henne när jag var hos Groove i Göteborg, och hon var en väldigt fin människa. Ärlig och rastlös i själen. Mötet med henne gjorde intryck och avtryck på mig. Jag såg mig själv i henne, vilket onekligen kändes bra att kunna göra. Hon får mig att tänka på Conor Oberst också. Conor, Jonna och jag? Hm.
Jag har länge tänkt att jag ska skriva en fin kärleksförklaring till Heart-Sick Groans men jag finner mig aldrig i stånd att göra det. Däremot tänker jag ofta på dem, nynnar deras låtar och tänker att de är bedårande.
Förresten oroar jag mig för Svensk Pop-arret. Antagligen mest för att jag ändå är igång och stressar för saker.
Men det är som sagt INGENTING mot vad cesiumatomerna håller på med.
Att bygga en dröm pååå.
Stockholm - Östersund - Dvärsätt.
Bee there, done that, got the t-shirt.
Det här blir ett konstigt inlägg, jag är helt ur flödet. Jag är helt ur mycket nuförtiden. Vett och sans, till exempel. Men vad ska man med förnuft när man kan ha kul? En fråga fler människor kanske skulle må bra av att ställa sig.
Min Stockholmsresa är för övrigt snart episk. Den har redan blivit ombloggad av Carina på detta ljuvliga sätt:
jag önskar att jag vore som anna, att jag också kunde hoppa på tåget till stockholm utan att ha någon sovplats. det känns väldigt indie, & let's face it; jag är allt annat än indie. tyvärr.
Åh, att vara pretentiös. Det är grejer det. Så jävla indie jag är. Eh. För övrigt, C, så är struktur också väldigt väldigt bra. Indie är överskattat. (Fan vad jag säger att saker är överskattade hela tiden. Det ingår i att vara pretto. Hellre indieidiot än ingenting alls, right?)
Nu har jag rest, nu måste jag stanna lite.
Bee there, done that, got the t-shirt.
Det här blir ett konstigt inlägg, jag är helt ur flödet. Jag är helt ur mycket nuförtiden. Vett och sans, till exempel. Men vad ska man med förnuft när man kan ha kul? En fråga fler människor kanske skulle må bra av att ställa sig.
Min Stockholmsresa är för övrigt snart episk. Den har redan blivit ombloggad av Carina på detta ljuvliga sätt:
jag önskar att jag vore som anna, att jag också kunde hoppa på tåget till stockholm utan att ha någon sovplats. det känns väldigt indie, & let's face it; jag är allt annat än indie. tyvärr.
Åh, att vara pretentiös. Det är grejer det. Så jävla indie jag är. Eh. För övrigt, C, så är struktur också väldigt väldigt bra. Indie är överskattat. (Fan vad jag säger att saker är överskattade hela tiden. Det ingår i att vara pretto. Hellre indieidiot än ingenting alls, right?)
Nu har jag rest, nu måste jag stanna lite.
Grand central station
Hej. Jag skriver från Stockholms centralstation. Om ett tag ska jag träffa människan jag ska sova hos. Det blev en vän till en vän. Han är säkert snäll!
Idag när jag tog kontoutdrag fick jag en trevlig överraskning. Pengarna jag tjänade ihop i somras! Glatt gav jag mig iväg på shoppinguppdrag. Jag handlade jeans på Weekday. Egentligen är jag inte tillräckligt snygg för att handla på Weekday. Men jag handlar ändå på Weekday.
Jag älskar impulser. Att skolka sig så långt från skolan som till Stockholm. Att sova på tåg. Att försöka se världsvan ut när man egentligen är töntigast i världen. Att sminka sig på en offentlig toalett. Att inte veta var man kommer att vara om tolv timmar (eller två för den delen).
Rastlöshet klär mig. Ursäkta, jag måste vidare.
Idag när jag tog kontoutdrag fick jag en trevlig överraskning. Pengarna jag tjänade ihop i somras! Glatt gav jag mig iväg på shoppinguppdrag. Jag handlade jeans på Weekday. Egentligen är jag inte tillräckligt snygg för att handla på Weekday. Men jag handlar ändå på Weekday.
Jag älskar impulser. Att skolka sig så långt från skolan som till Stockholm. Att sova på tåg. Att försöka se världsvan ut när man egentligen är töntigast i världen. Att sminka sig på en offentlig toalett. Att inte veta var man kommer att vara om tolv timmar (eller två för den delen).
Rastlöshet klär mig. Ursäkta, jag måste vidare.
Paint the city black!
Om fem och en halv timme åker jag till Stockholm. Hur länge jag stannar där är hittills okänt. Men jag vet två saker - jag ska se Molotov Jive och jag älskar mina impulser. Skolan kan ta sig.
På tåget ner ska jag lyssna på Anna Järvinen och förbereda mig på att recensera. Sova lite, skriva lite, tänka lite. Längre än så vet jag inte.
På Molotov Jive kommer jag att knapra magkatarrtabletter, röka nervositetscigg och med fuktiga fingrar klamra mig fast i anteckningsblocket.
Allt annat får bli som det blir. Planering är överskattat.
Ni som har mitt nummer - använd det. Ni som inte har det - det står på facebook.
På tåget ner ska jag lyssna på Anna Järvinen och förbereda mig på att recensera. Sova lite, skriva lite, tänka lite. Längre än så vet jag inte.
På Molotov Jive kommer jag att knapra magkatarrtabletter, röka nervositetscigg och med fuktiga fingrar klamra mig fast i anteckningsblocket.
Allt annat får bli som det blir. Planering är överskattat.
Ni som har mitt nummer - använd det. Ni som inte har det - det står på facebook.
Verklighetsförankring är överskattat.
Man kan leva på luft och kärlek. Håkan Hellström knarkar inte. Choklad är nyttigt. Jag kommer att hinna med allt jag vill göra i vår. Ingen har AIDS. Det är fred på jorden. Det finns ingenting sådant som foppatofflor eller Takida. Sagan om ringen är en dokumentär. Det var bara en miss i pappersarbetet att jag inte fick något brev från Hogwarts när jag var elva. Indieartister gillar journalister.
Och jag och Carina kommer verkligen att starta en klubb/skivaffär/café i England som ska heta Pulp och vara stället där de mest pretentiösa indiekidsen hänger, där de bästa nya banden spelar och som alla snackar om. Då kommer jag dessutom, lite vid sidan av sådär, skriva briljanta artiklar och recensioner på någon helt kickass-bra engelsk musiktidning. När jag inte skriver på min bok, vill säga. Eller springer på spelningar (där jag givetvis står på listan, alltid). Eller startar ett skivbolag och samlar alla fina osignade band jag är kär i.
Så är det och så kommer det att bli. Jo.
Och jag och Carina kommer verkligen att starta en klubb/skivaffär/café i England som ska heta Pulp och vara stället där de mest pretentiösa indiekidsen hänger, där de bästa nya banden spelar och som alla snackar om. Då kommer jag dessutom, lite vid sidan av sådär, skriva briljanta artiklar och recensioner på någon helt kickass-bra engelsk musiktidning. När jag inte skriver på min bok, vill säga. Eller springer på spelningar (där jag givetvis står på listan, alltid). Eller startar ett skivbolag och samlar alla fina osignade band jag är kär i.
Så är det och så kommer det att bli. Jo.
I don't like mondays/I've got a thing for self-destruction
Igår skrev jag minst tre utkast som aldrig blev publicerade. Allting kändes bara dåligt. Måndag är ju deppdagen utan konkurrens, men söndag är förspelet. Man känner hur veckan nalkar sig med nya prövningar, tänker över sina synder, gör mentala listor över saker att oroa sig för... Det gjorde i alla fall jag igår. Jag var extremt emo. Blev gråtfärdig minst tio gånger för ingenting. Hade ont i magen och riktigt kände hur fabulöst slutet-på-månaden-och-pengarna-liv jag levde med pasta och linser.
Och så kände jag mig destruktiv. Typiskt emo. Vad gör man när man är destruktiv? Jag gjorde en lista som inte var helt upplyftande.
Skära sig i armarna? Såå 06-07.
Hoppa från en bro? Tyvärr, jag är höjdrädd.
Supa skallen av sig? Kontrollbehov + spyfobi = skallen stays put.
Svälja piller? Se föregående.
Lägga sig på rälsen? Sedan rälsen i käften försvann är det närmaste jag kommer en räls att åka på den. Lång långt bort, ja tack.
Röka och känna sig rock'n'roll? Men hallå, Anna, du har astma. Lika rock'n'roll som att spela bingo.
Svulla glass? Då kan man få ont i magen.
Lyssna på depressiv musik? Been there, done that, got the t-shirt.
Det är bara att konstatera: Destruktivitet är inte min grej. Jag åker och tränar i min Joy Division-tisha istället.
Det är snart tisdag.
Och så kände jag mig destruktiv. Typiskt emo. Vad gör man när man är destruktiv? Jag gjorde en lista som inte var helt upplyftande.
Skära sig i armarna? Såå 06-07.
Hoppa från en bro? Tyvärr, jag är höjdrädd.
Supa skallen av sig? Kontrollbehov + spyfobi = skallen stays put.
Svälja piller? Se föregående.
Lägga sig på rälsen? Sedan rälsen i käften försvann är det närmaste jag kommer en räls att åka på den. Lång långt bort, ja tack.
Röka och känna sig rock'n'roll? Men hallå, Anna, du har astma. Lika rock'n'roll som att spela bingo.
Svulla glass? Då kan man få ont i magen.
Lyssna på depressiv musik? Been there, done that, got the t-shirt.
Det är bara att konstatera: Destruktivitet är inte min grej. Jag åker och tränar i min Joy Division-tisha istället.
Det är snart tisdag.
Who needs God when Google has all the answers?
Med internet är sanningen sällan långt borta.
Sena nätter efter fester, tänker efter, vad är sant?
Idag vaknade jag med grön text på bröstkorgen, skriven med permanentpenna. Det står "Boobies". Två välriktade pilar kompletterar det konstverket. Varför blev jag mänskligt klotter? Låt höra. Nu när jag hittat igen mina brillor kan jag berätta om min kväll igår. Jag var dålig.
Tanken var tänka ovanligt-party. Tänkte vi ovanligt? Nja. Det var ganska mycket fjortisfest över det hela. Spyor i badkar och allt det där. Själv hade jag trevligt. Drack öl och dansade till bland annat Håkan Hellström, MGMT och Spice Girls. Det senare var väl det mest ovanliga. Fick höra White Elephant framföra en låt på ostämd gitarr och alkoholindränkta stämband, vilket var fint. Pratade med folk och skrattade, skrattade, skrattade.
Sedan började jag må lite illa. Kände "oj, såhär full har jag nog inte varit någon gång". Mitt kontrollbehov panikade och jag blev ynklig. Rasmus tog med mig och en flaska vatten ut i friska luften och propagerade för att jag skulle spy. Då panikade min spyfobi. Fungerade icke. Istället drack jag sjukt mycket vatten och började långsamt må bättre.
Fram emot tre så gick alla och lade sig men jag var fortfarande full och ville verkligen inte känna mig träffad av raden "jag vaknar och känner mig trött och till och med lite full". Därför, logisk som jag var, gick jag till raggar-Statoil för att köpa toapapper. Det hade varit slut ett bra tag (äckligt äckligt). Dessutom fick jag syn på vad jag långsamt insåg var Manda på framsidan av ÖP, så den köpte jag givetvis också. Jag ville inte bära på min walkman och satte därför på de få låtar jag har i mobilen. Där vinglade jag, med en vattenflaska i ena handen och en Statoil-påse i den andra och Niccokick/Bright Eyes/Lars Winnerbäck ljudande ur fickan, för att klarna till och känna mig som en människa.
Man får mycket tid att tänka när man går runt Östersund i en och en halv timme. Jag hade en Fight Club-låt i mobilen och när Tyler Durden sade "this is your life and it's ending one minute at the time, it doesn't get any better than this" tänkte jag bara "fan heller, det måste det göra, jag går på en jävla snöig trottoar i jävla Östersund en fredagnatt i januari". Positiviteten själv. Jag funderade över varför jag blev full egentligen. Mina tankar har ju rört sig i aldrig mera dricka-banor ett tag nu. Ändå så gör jag det igen. Jag fattar inte varför. Är det ett dåligt tecken? En annan sak jag tänkte där jag gick och mötte tidningsbud var "alkohol är dåligt, Anna, dåligt, dåligt!!!". Djupt.
Nu har en hel dag gått åt till att försöka få lite vila och vätska och näring i kroppen.
Jag säger då det.
Och vad är egentligen sant?
Tanken var tänka ovanligt-party. Tänkte vi ovanligt? Nja. Det var ganska mycket fjortisfest över det hela. Spyor i badkar och allt det där. Själv hade jag trevligt. Drack öl och dansade till bland annat Håkan Hellström, MGMT och Spice Girls. Det senare var väl det mest ovanliga. Fick höra White Elephant framföra en låt på ostämd gitarr och alkoholindränkta stämband, vilket var fint. Pratade med folk och skrattade, skrattade, skrattade.
Sedan började jag må lite illa. Kände "oj, såhär full har jag nog inte varit någon gång". Mitt kontrollbehov panikade och jag blev ynklig. Rasmus tog med mig och en flaska vatten ut i friska luften och propagerade för att jag skulle spy. Då panikade min spyfobi. Fungerade icke. Istället drack jag sjukt mycket vatten och började långsamt må bättre.
Fram emot tre så gick alla och lade sig men jag var fortfarande full och ville verkligen inte känna mig träffad av raden "jag vaknar och känner mig trött och till och med lite full". Därför, logisk som jag var, gick jag till raggar-Statoil för att köpa toapapper. Det hade varit slut ett bra tag (äckligt äckligt). Dessutom fick jag syn på vad jag långsamt insåg var Manda på framsidan av ÖP, så den köpte jag givetvis också. Jag ville inte bära på min walkman och satte därför på de få låtar jag har i mobilen. Där vinglade jag, med en vattenflaska i ena handen och en Statoil-påse i den andra och Niccokick/Bright Eyes/Lars Winnerbäck ljudande ur fickan, för att klarna till och känna mig som en människa.
Man får mycket tid att tänka när man går runt Östersund i en och en halv timme. Jag hade en Fight Club-låt i mobilen och när Tyler Durden sade "this is your life and it's ending one minute at the time, it doesn't get any better than this" tänkte jag bara "fan heller, det måste det göra, jag går på en jävla snöig trottoar i jävla Östersund en fredagnatt i januari". Positiviteten själv. Jag funderade över varför jag blev full egentligen. Mina tankar har ju rört sig i aldrig mera dricka-banor ett tag nu. Ändå så gör jag det igen. Jag fattar inte varför. Är det ett dåligt tecken? En annan sak jag tänkte där jag gick och mötte tidningsbud var "alkohol är dåligt, Anna, dåligt, dåligt!!!". Djupt.
Nu har en hel dag gått åt till att försöka få lite vila och vätska och näring i kroppen.
Jag säger då det.
Och vad är egentligen sant?
Rosebud
En vän i Islandshästklassen jag går i tycker att det är hysteriskt komiskt att jag är med i en filmklubb.
En vän i filmklubben jag är med i tycker att det är hysteriskt komiskt att jag går i en Islandshästklass.
Jag säger då det.
