All I know is there's something new this year, all I know is there's something new real near
När kalenderåret närmar sig sitt slut verkar det oundvikligt att reflektera lite över året som gått och året som komma skall. Jag är nöjd med det händelserika året som gått. Nästa tänker jag bli en bättre människa. Här är några "årets".
Årets resa: Siestafestivalen, Hässleholm, Skåne. Så busigt och roligt att sjukanmäla sig för att njuta grymma spelningar och sol!
Årets snedsteg: Att sluta på sommarjobbet. Dåligt för samvetet.
Årets festival: Way Out West. Svårt val, men WOW hade ballast spelningar (och snyggast kulturbrillor).
Årets kalas: Födelsedagen när Avabarnen (Ava var kollektivet jag bodde i, förf. anm.) bakade åt mig och ordnade skattjakt och var allmänt söta. Litet men fint.
Årets bästa beslut: Att maila Groove och åka på praktik där!
Årets film: Almost Famous. Control. Och som alltid: Fight Club.
Årets prestation: Gå med i Kreativ explosion. Eller något Groove-relaterat, jag är osäker.
Årets pryl: Dator. Oumbärlig när man ska leka journalistwannabe. Den och min fabulösa (199 kronor på Ullared) cd-walkman.
Årets saknad: Mattis måste vara den jag har saknat mest i år. Ända sedan studenten, goddammit!
Årets upptäckt: Att jag inte ska jobba med hästar utan skriva (eftersom det är det enda jag något sånär kan).
Årets dröm: När jag drömde att jag blev sparkad från Groove och vaknade med hjärtat så långt upp i halsgropen att det nästan var i näsan.
Årets bok: Kärlek är ett blandband! Och självklart Fight Club.
Årets spel: The Game. Boken alltså.
Årets skill: Eventuella verbala skills.
Årets blogg: Simon Norrsveden, P3, Marcus Birro, Anki, och musikbloggen. Utan inbördes ordning. Läs så förstår ni varför.
Årets tidning: Groove såklart. Samt Radiohead-artikel i The Word och Conor Oberst-artikel i Uncut. Jag har köpt Sonic rätt ofta också...
Årets tv-serie: Vänner. Morgonsoffan där på våren, samt Filip och Fredrik.
Årets idol: Gary Landström. Chefredaktör på Groove och ballast i världen. Kevinvemdå?
Årets ord: Coolt, kanonkul och kalasbra. Det är alltså de orden jag använt mest. Att jag blivit accepterad i kulturkretsar är en gåta.
Årets grej: Åka ensam på festival, gå med i KE, testa att ha ett förhållande, roadtrippa genom Sverige. Det vill säga träffa nya fina människor och se mycket av vårt avlånga land.
Nu börjar vi nå gränsen för hur många punkter man orkar läsa igenom. Ni kan få vinna något om ni läste ända ner hit. Typ en kram.
Ja, det har varit ett fint år. Nästa blir ännu bättre.
Puss
Eder listiga poptönt
It still rings in my ears, hey hey, what's that sound?
Just precis nu borde jag vara en trappa ned, äta gröt och vara trevlig mot mammas sambos dotter och hennes respektive. Istället vägrade jag helt oförskämt och sitter vid datorn istället. När jag bodde här på heltid, det vill säga när jag gick i åttan, kände jag mig utanför och fel både hemma och i skolan. Att jag gjorde det hemma berodde till viss del på att jag knappt pratade med dottern - hon var fyra år äldre och vi hade inget att säga till varandra, så jag klandrar henne inte, jag var ju dessutom helt miffo. Nu är det fyra år senare och att träffa dem får mig att känna mig som fjorton år och självhatisk till tusen igen.
Därför äter jag inte gröt just nu.
Jag funderar på att ta en bloggpaus. Blir inget vettigt skrivet numera, i den mån det någonsin blivit det. Är lite upsig och dunsig, som till vintern hör, men det är kanske inte så kul att läsa om. Hur det än blir med det kommer jag i alla fall fortsätta skriva om musik i musikbloggen. Och för mig själv, fast opublikt. Eller något.
Puss
Eder asociala poptönt
Om jag inte får Conor Oberst eller Andreas Söderlund kan jag nöja mig med Chandler Bing
Eftersom vi ändå var i Jönköping hälsade vi på Faster Gitt. Pappas faster, inte min, men hon tillhör de släktingar jag verkligen tycker om. Det var bara en fika och lite fotoalbumstittning, ingen big deal (för att citera MacDonalds-reklamen, usch), men hon blev så glad. Det kändes mycket bra i magen efteråt trots mängden fika.
Nu är jag på Lindhult, hemma hos moderskeppet och hennes sambo. Nämnda moderskepp har klippt emolugg. Jo, det är sant! Det är komiskt.
Övriga news: Jag har fått en iPod! Det är ingen stor grej i Sverige idag, men i Annaland är det fan det! Jag är mycket glad. Den är liten och svart och snygg. Är just nu i full färd med att mata den med godismusik. Mmm, musik. Det var såklart min prylgalne far, mannen som äger såväl campingparabol som portabelt ekolod, som såg till att förse mig med lite teknik. Och inte mig emot!
Läser man gårdagens inlägg kan man alltså dra slutsatsen att det inte finns någon ångest som inte lite materialism åtgärdar. Felaktig slutsats, skulle jag tro, men nu är det som det är. Jag kan inte utlova logik i min blogg. Över huvud taget.
Nu har jag bara skrivit bajs om mitt liv ett tag. Funderar starkt på att skriva mer om allmängiltiga saker istället. Mitt liv är ju ändå som det är.
Puss
Eder piratiga poptönt
P.S. För er som inte fattar Ikea-grejen: Vänner, säsong 3, avsnitt 23, "The one with Ross's thing". Chandler Bing är mannen med de bevingade orden. D.S.
She says these bars are filled with things that kill, by now you probably should have learned
Som av en händelse, nämligen mitt medvetna val att säga nej, blev jag inte det.
Men jag kunde ha, och jag är fortfarande lite chockad.
Det är mina barndomsvänner från vistelserna i pappas stuga på landet vi snackar om. Många år har jag åkt skridskor och pulka med dem, spelat sällskapsspel med dem, kollat film och bara hängt med dem, och idag kunde jag ha rökt på med dem.
Kom inte och säg att det inte är konstigt.
Jag och pappa var och hälsade på nere i Gläntan, residens för familjen till en av ovan nämnda deltidsvänner. Pappa drack några dricksglas vin och körde sedan hem. Imorgon ska vi fara till Smålands Jerusalem. Jönköping alltså. Pliktvisit hos pappas uråldriga faster Gitt och så Ikea - because it's a lot less satisfying to steal pens from your own home. (Borde bli deras nya slogan.) Då lär pappa i alla fall hålla händerna stadigt på ratten.
Frågeställningen för kvällen är varför folk drar i sig gifter helt frivilligt. Och vad de vill uppnå med det. Lycka? Verklighetsflykt? Coolhet? Sinnesro? Det får mig att känna motsatserna. Jag blir så rädd. Världen är inte trygg någonstans! Ge mig Björnes magasin och varm choklad tack. Jag kommer alltid vara för liten i själen för att shotta tequila och snorta kokain.
Puss och kram
Eder drogfria poptönt (som tänker fortsätta vara brutalt ärlig i sin blogg)
Inget är magiskt och det är så tragiskt, de kommer att kliva på mig igen och Mississippi kanske kan vänta men det kan definitivt inte jag
Pappa har en massa shotglas på diskbänken och ett smutsigt vinglas på spisen.
Jag längtar hem till Östersund.
Här är marken bar, men kall.
Det finns ingenting här för mig.
Och för en gångs skull längtar jag efter vår. I hela mitt liv har jag aldrig blivit så värst till mig över våren på det där typiskt svenska sättet, jag har levt på och mest varit deppig på våren. Men nu känner jag ett skriande behov av tussilago. Att kisa mot solen. Bli bitter på alla nyförälskade par som poppar upp ur asfalten. Boka festivalbiljetter. Skolka från mentorstiden för att åka in till stan och äta glass. Känna att något bättre är på väg, något ljusare, varmare och mer lättsamt. Sommaren. Som aldrig lever upp till den hypen när den väl kommer, men det spelar ingen roll, det är hägringen som hägrar för mig just nu.
Jag vill längta på det där dumförälskade sättet som man gör på våren.
Inte på det där ångestfyllda sättet som man gör på vintern.
Puss
Eder Håkaninjicerande nonsenstönt
Update: Efter en mycket positiv kommentar till Katy Perry-inlägget på musikbloggen är jag nu lyckligare än jultomten på Prozac. En av de coolare människorna i Östersund tycker att jag är lite bra = lyckan är total!
Hett eller svalt?
I guess I should feel something
Nu är jag i skogen och skriver från ett retro-modem. Pappa är för tillfället ute och jagar, vilket får det att låta som att min far är betydligt mer "ugh" än vad han faktiskt är. Han började jaga för att få vara med i gänget bland stugägarna här. Eller, det är i alla fall min hobbypsykoanalys, inte officiellt på något sätt.
Om alkohol eventuellt var ett problem så kan det fortfarande vara det. Det står mer sprit än ätbar mat i kylskåpet. En miljon burkar med olika innehåll och utgånget datum räknas inte som ätbar mat, nämligen. Men jag vet inte. Vad är en normal alkoholkonsumtion, liksom? Är det normalt att ha ett rejält spritlager? Är det jag som är onormal som reagerar?
Ah, dessa livets frågor. Vad kom först, äpplet eller trädet? Var slutar universum? Finns det liv på Mars? Varför finns vi? Vem är jag? Och så vidare, och så vidare i all oändlighet.
Puss
Eder aningen ångestfyllda poptönt (som säkerligen överreagerar)
Nu är jag less på korta rubriker och kommer därför att göra så långa rubriker hädanefter att man hade kunnat misstänka att jag överkompenserar för något
Idag har jag gett bort random julkklappar som var inslagna på bästa indiemanér. Med tidningspapper och maskeringstejp. Två slogs in i papper jag skrev låttexter på (Niccokick - The poet och Laakso - Dropout). Det var jävligt alternativt. Det här gav jag bort:
-Sopkvast (Som förorsakade minst fem Blåkulla-skämt. Ha ha ha. Inte.)
-Förstoringsglas (Alltid bra!)
-Listerine (Med apelsinsmak! Apelsin-Listerine! Bara ordet gör det ju så värt.)
-Såpbubblor och prydnadsstjärnor (Det var ett pop-paket.)
-Fyra i rad-spel (Thailandskoppling, men det är verkligen inte spelets fel. Spelet är kul. Don't hate the game, hate the time you played it.)
-Domino (Uppskattades inte som jag hade trott, men ändå.)
-Målarbok och kritor (Gav upphov till ett leende, och det är jag nöjd med även om jag är osäker på att denna målarbok kommer att fyllas i.)
-Håltång (Sjukt kul. För rätt person. Matildas farmor Ragna var kanske inte rätt för den.)
Dessutom har jag ätit god mat och tyckt att jag är jävligt ball som (h)jular med folk jag lärde känna för ungefär två månader sedan. Vi har lekt lekar och de flesta har druckit. Jag fick lyssna på fyra låtar Matilda skrivit för att hjälpa henne att sålla till White Elephant, vilket självklart var en stor ära. På det hela taget mycket fint.
Nu håller jag mig vaken och är in the mood för ett långt och deppigt inlägg, men jag sparar det till en annan dag. Den som väntar på något ont väntar aldrig för länge. Den som väntar på något gott, däremot...
Imorgon ska jag åka tåg och skriva i min grönblommiga anteckningsbok. Jag blir så pretto-kreativ och filosofisk på tågresor.
Puss
Eder pretentiösa poptönt
P.S. Jag vet att Laakso är lika inne just nu som Laakso-planschen i Krunegårds video till Det är ett idogt jobb att driva ungdomen ut ur sin kropp, men jag rår inte för att jag är lite efter. Hälsar eder efterblivna poptönt.
Julhandla
På H&M var kön milslång. När jag närmade mig kassan hörde jag att kassören, som hade skjorta med fluga och var bedårande söt, sade "god jul!" till alla. Åh, vad fint, tänkte jag och log för mig själv. Men när jag väl kom fram...
-Ska det vara en julklapp?
-Ehm, nej.
-Jaha. Då får jag väl önska en god jul...
På Glitter fick jag lite fniss när jag svarade att det inte skulle vara en julklapp. Jag kände mig löjlig och ond på samma gång, och hade helst velat skrika "JAG HAR REDAN KÖPT JULKLAPPAR" så att alla skulle höra och fatta att jag faktiskt har vänner och folk att köpa julklappar åt.
Jag säger då det. Jul är verkligen ångestframkallande. Men jag ser fram emot imorgon ändå. Matildas familj är mysig och Matilda och Christian är festliga. Det kommer att bli kalas.
Puss
Eder sjukliga poptönt
P.S. Jag ska börja med det där med underskrifter igen. Jag gillade det. Puss igen. D.S.
Notes
I lördags åkte jag hem till Manda och Elsa i Hålland. Deras grannar kom över och fikade. Ett gift par som var som en parodi på överhurtiga människor. Det var fascinerande, må jag säga.
Jag är sjuk. Väldigt väldigt trött och snorig. Äckel. Tröttheten verkar märkas på skrivsättet, jag orkar liksom inte tänka i långa och roliga meningar.
Räkna inte med mig de närmsta dagarna.
Ha det vackert.
The poet
Eftersom jag alltså inte kom fram till varför jag inte skulle göra det skrev jag en dikt igår. Den blev väldigt wannabe-Manda, men jag har nu inte så värst många andra poetförebilder i min närhet. Det var roligt ändå.
Glögg
Hemmabrygd glögg av Matildas farmor med okänd alkoholhalt.
Yes!
Orolig
Sounds like violence
Det ger mig en dålig känsla i kroppen. Då youtube-lyssnar jag på "post-hardcore-ish" Sounds Like Violence och så känns allt liksom en aning bättre. Och den här videon är sexig. Kolla bara.
Eldvakt
Det stod:
När du somnar står en ängel vid din dörr, precis som förr, och gör att allting ordnar sig och den blir tryggheten för dig. Hon går eldvakt för dig. (Detta stod på framsidan illustrerat med en egenritad ängel.)
Hej Anna.
Jag var verkligen glad tack vare ditt samtal i två-tre dagar. Det var så skönt att höra din röst, din ironi och dina tankar. Jag längtar tills du kommer hem!
Tack så mycket för att du fick med mig på Coldplay!
Jag älskar verkligen dig.
God jul och gott nytt år
Lisa
Jag blev så extremt glad! Det är fint med vänner och jag är så sjukt tacksam att jag har sådana.
Fantastiskt.
Puss
Eder lyckliga poptönt
Kärna/stjärna
Nu är jag ingen vindruva och jag vill ha en kärna! En stor. Tänk avokado. Jag gillar inte smaken av avokado, men jag behöver ju inte äta mig. Huvudsaken är att kärnan är där. En rund och fin och fast kärna som inte går av för hackor. Med grönt klet runtom? Jag drog den här liknelsen för långt för längesedan.
Jag har i och för sig en vilja. En framtidsplan. Slash dröm. Slash utopi. Men ändå, vadfan, är inte ett mål en kärna även om det är nästan för bra? Så vill jag tro. Att jag har en kärna trots allt. Åtminstone en apelsinkärna eller så. Då får det vara hur surt det vill runtom.
Sleep, just sleep
Det är skönt att bara få vara. Det är få ställen som erbjuder vila för min tramsigt rastlösa själ.
Jag vet inte vart jag ska göra av mig själv. Det är då jag åtnjuter faran av att röka. Man tar i alla fall vägen någonstans. Jag vet att man kan dö, men det är lite av poängen. Samt att det är gott. Jag tror att man tycker det om man växt upp som passiv rökare. Dessutom är det rock 'n roll.
Sade hon och hostade.
ABC
Hur som helst har jag två artiklar att skriva, en intervju att genomföra och ett liv att leva.
Vilket onekligen är positivt.
Snopp
Dagen var iskall och vansinnigt vacker. Det flög glitter i luften. Innan middagen började festen med ölspel. Det dracks folköl och var allmänt gemytligt. Middagen var god. Elsa gjorde mig snygg igen. Så begav vi oss mot Tings.
Där spelade Komas Mida först. De var lika awesome som vanligt, fast mer. Underbart, helt underbart! Efter dem spelade bandet från Österrike som de tagit hit och som är anledningen till att festivalen Snö mellan tårna ordnades. Cellardoor (Donnie Darko, någon?) heter de. Jag älskar band som får mig att känna saker jag inte visste att jag bar på och sådana är både Komas och Cellardoor. Så. Jävla. Bra.
Kvällen fortsatte med party på News. Sadie Rain, Jenovas vittnen (jätteparty tv-spelsmusik) och en massa öl. Mellan mig och en person jag misstänker vill vara anonym utspelades följande dialog:
-Heeeej Anna! *kramar om*
-Hej!
-Jag är jättefull!
-Jag med! *kramar igen*
Det var fint. Sedan blev det efterfest i Fylke. Vi rökte vattenpipa och pratade om ordet "snopp". "Vi ska föra in snoppen i det svenska folket!" Klockan fem tog kvällen slut. Bästa fyllan på länge. Lätt.
Den här dagen har ägnats åt chips, popcorn, cola och Sagan om ringen. Slappt som tusan. Som det ska vara en söndag.
Puss
Eder lättpåverkade poptönt
Jag kommer ändå aldrig få ligga med Conor Oberst.
Hej Tomten.
Min önskelista:
Conor Oberst (Förklaring: Bright Eyes, brustet hjärta-röst, allmän sexighet.)
Andreas Söderlund (Förklaring: Niccokick, lockar, stuprörsrumpa.)
Fredrik Wikingsson (Förklaring: Humor(!), musiksmak, lugg + leende, potentiell stuprörsrumpa.)
Björn Gustafsson (Förklaring: Lockande lockar, allmän sockersöthet och humor.)
Chris Martin (Förklaring: Coldplay och allmän jävlig sexighet.)
Victor Norén (Förklaring: Sugarplum Fairy och videon till The Escapologist.)
Molotov Jive (Förklaring: Alla är hetare i svartvitt?)
Edward Norton (Förklaring: Fucking amazing skådespelare med fin rumpa, sexig röst och allmän hotness.)
Jack Sparrow (Förklaring: Johnny Depp i kajal.)
Simon Norrsveden (Förklaring: Jag är kär i hans musik.)
Christans tillägg:
Christian! (Förklaring: Varför inte?)
Mandas tillägg:
-Åh! Kan inte jag få vara med?
Elsas tillägg:
-Är jag med?
Thomas tillägg:
-Varför är inte jag med?
Puss!
Eder ytliga poptönt
Pulka
Nyss fick jag en fin komplimang av Manda.
-Du har inte så jävla dålig musiksmak ändå, för att inte vara hårdrockare!
Jag trugar mig djupt.
MVH
Aspretentiös poptönt med asball musiksmak
Naken
Igår intervjuade jag February Sky. Sadie Rain är med i February Sky. Sadie Rain hade läst min recension av honom som förband till Fröberg. Han blev ledsen. Jag dog av skamsenhet. Men jag antar att det är risken man får ta som journalist. "En journalist måste kunna finna sig i alla situationer". I övrigt var det en rolig intervju. Vi skrattade mycket. Spelningen var självklart fett bra också.
Sedan gick jag på Pulpa på O'Learys och slarvade lite. Hoppsan.
Phonecall for you
Det var Skoltrött AB, de vill ha tillbaka sin affärsidé.
Vad som helst för något som känns
Och så har min blogg fått kategorier med aspretentiösa låtcitat som namn. De är så luddiga att i princip allt kan gå in under alla kategorier. Det är lite töntigt faktiskt. Men pretto är fint.
Nu ska jag ha Blomfröken (vettefan vilket ämne exakt, men något med blommor). Sista chansen att redovisa ett arbete som jag har tappat bort.
Jag har lust att tappa bort mig själv. Lite "vad som helst för något som känns"-känsla. Men jag ska inte hoppa på något tåg någonstans, för i helgen är det massa spelningar, och min intervju framför allt, och Oscar från Gislaved kommer till stan, så jag ska vara småländsk med honom och Manda.
Vi började för ett tag sedan. Jag måste gå.
Puss
Eder aspretentiösa poptönt
Jag viiill inteeee... gå i skolan.
LALALALALALA
Musikbloggen
I'm still way too tired for my own bed
Igår var jag hos Anki på Birka. Vad är grejen med det stället?! Såg Heath Ledger-kopian samt en kille som lätt hade kunnat spela Donnie Darko. Yep, det är på Birka alla hetingar finns.
Jag fick en mössa av Anki, en vit med gröna älgar på som hon stickat. Det skulle bli en grytlapp från början. Hon tyckte att den var ful. Jag tycker att den är asfrän. En halvtimme efter att jag fått den gick jag in på Domus för att köpa choklad, och då fick jag en komplimang för den! AWESOME.
Skolan känner sig försummad. Jag tänker mig nya tag efter jullovet. Just nu orkar jag inte. Är inne i någon slags fysisk och psykisk utmattning. Vill hitta ett vilsamt ställe och bara chilla. Fylke är najs. Ska snart röja lite i köket och fundera ut middagsmat.
Ibland behöver man skriva ett pladderinlägg, för att få saker sagda bara.
Oviktiga men ändå nämnvärda saker.
Festivalbiljett bokad!
Grattis på namnsdagen, Äna, du är perfekt och asball.
Musikåret 2008: Mina "årets bästa"
1.Niccokick - The good times we shared, were they so bad?
2.Vapnet - Döda fallet
3.Markus Krunegård - Markusevangeliet
4.Hello Saferide - More short stories from Hello Saferide
5. MGMT - Oracular Spectacular
6.Death Cab For Cutie - Narrow Stairs
7.Håkan Hellström - För sent för edelweiss
8.Detektivbyrån - Wermland
9. Conor Oberst - Conor Oberst
10.Okkervil River - The Stand Ins
Årets låt:
1.Niccokick - The poet
2.MGMT - Time to pretend
3.Ida Maria - I like you so much better when you're naked
4.Hello Saferide - Anna
5.Hästpojken - Shane MacGowan
Årets konsert:
1.Sigur Rós, Way Out West, Göteborg
2.Coldplay, Globen, Stockholm
3.Detektivbyrån, Tingshuset, Östersund
Ah, the enemy, a rockwriter
-Vi ska ju släppa en EP nu, du kanske kan fråga lite om den?
Så sweet. Jag hoppas att artister jag intervjuar fortsätter ha den här benägenheten att vara övervänliga mot mig.
Och precs när diktafonen sattes på och jag skulle börja intervjua ringde telefonen. Ni som känner mig vet att jag har Niccokicks The poet som ringsignal, och en i bandet utbrister "åh, lilla bra låten!".
Vackert.
Don't stop the music
Det var fint. Det var fint eftersom det bara var en dröm.
Årsbästalistan börjar arta sig. Det är så kul, jag tittar på den och ser en verklig poptönt. När den är final får ni se den. Lovar! På heder och samvete och Fortuna Pop och choklad. Och allt annat som är heligt.
Det är Rewind på MTV. Jag hade helt glömt bort The Offsprings existens. Minns nu att jag såg deras videos på Voxpop. Voxpop! Det var tider! Med programledaren Henrik nånting.
Annars ska jag nu skriva en artikel om Komas Mida. På återhörande.
Be true to your school
Jag kan inte minnas att jag någonsin haft ett såhär hemskt utvecklingssamtal.
Jag klarar tydligen inte skolan längre.
Hejdå högskolestudier. Hejdå journalistutbildning. Hejdå framtid. Hejdå hopp.
För att trösta mig försöker jag shoppa skivor på Bengans internetbutik.
Det går dock inte heller så bra.
Men annars mår jag fint. 
Such pretty words
Limpo älskar min blogg. ÄLSKAR.
Det ni.
A different kind of alive then the way I used to be
Helgen förgylldes av Plurals höstting på Tingan (passande nog). Plural är ett arrangörsnätverk som kan hjälpa en med arrangemang och är allmänt schyssta. Vi har pratat, haft workshops och ätit världsbäst veganmat. Spelat TP. Den plupp som alla deltagande fick först var brun, vilket är kategorin kultur. Icke en slump!
Dokumentärfilmsworkshop med Henrik Perälä som var en mycket gullig person. Den var för kort. DJ-workshop med en DJ som var läskig. Den var spännande. Vi har klippt och klistrat också, och druckit glögg. Jag som är så ny i kultursvängen är fortfarande lite tagen av att man kan samla en massa sköna människor en helg och göra roliga saker. En hel helg! Helt fenomenalt.
På lördagskvällen spelade Komas Mida och February Sky. Jag intervjuade Komas. Det var nervöst, jag ställde frågor, fick svar, skrattade och åt skumtomtar. När jag var klar började de intervjua mig, haha!
-Jag vill bli journalist.
-Linda Skugge började också på en musiktidning, och så hamnade hon på Aftonbladet.
-Fast jag kanske inte vill till Aftonbladet, eller bli som Linda Skugge. Hon verkar så arg.
-Ja, hon är liksom "den arga unga tjejen". Du verkar mer vara "den glada unge tjejen".
Aw! Jag är glad! Jävlar i min låda. Efter det spelade de. Det var gripande, emotionellt, stämningsfullt och vackert. Instrumental musik talar alla språk. Dessutom var det mycket dramatiskt när brandlarmet började tjuta under sista låten. Vi trodde att det var rundgång tills de slutade och det fortfarande tjöt. Vi fick lov att utrymma några minuter.
När brandlarmet lugnat sig spelade February Sky. Det var party! Kan väl närmast beskrivas som rock att pophoppa till. Frågade efteråt om jag fick intervjua dem, fick sångarens nummer och ska ringa och bestämma tid.
Igår hade jag feber, och jag och Elsa blev lyckliga vid upptäckten att apoteket har öppet även på söndagar. Alvedon är grejen. Vi lagade en mysmiddag lagom tills Manda kom hem och drack ekologiskt vin till. Så skulle Matilda fota lite bilder på oss. Mest mig, ärligt talat, men ändå. Jag kände mig vid det laget helt död av värktablett och alkohol och tillförde en extra dimension av tragik till bilderna. På en bild skulle jag vara på väg att hångla med Christian, och han kom med påhittet att en rökmaskin var nödvändig. Alltså tände han vattenpipan.
Alvedon + vin + vattenpipa = KONSTIGT. Don't try at home.
Sammantaget en mycket fin helg.
Sverker
Sverker är en människa. Och vet ni vad? Ni kan aldrig gissa!
Han är lycklig.
Igår låg jag på en madrass på ett golv och hörde att Sverker sa "jag mår så bra nu och jag är så värd det".
Sverker har så rätt.
P.S. Det är fint att det finns folk som mår bra i denna värld och årstid. Fler borde må som Sverker. Han är inte fiktiv, för övrigt. Varje ord i detta inlägg är tvåhundra procent sant. Puss. D.S.
Det var inte bättre förr men det ska bli bättre framöver
På Dille började jag gymnasiet och på Dille ska jag avsluta det, har jag bestämt. Min kära rektor talade förnuft med mig. Och jag vill ju ta studenten med världens finaste Dillebarn.
Och så har jag reviderat min flyktplan. Palla åka på en ångestresa till älskstaden London? Nä, jag hänger på Dille i jul och far till Småland under mellandagarna. Det blir billigare så. Så har jag råd att åka till Siesta i vår.
Imorgon har vi öppet hus på skolan och jag är så fett nervös.
Filmklubben igår var inställd tråkigt nog. Den är höjdpunkten på mina onsdagar som är rätt tomma annars eftersom jag inte har någon skola då. Men jag hängde kvar och sov över i alla fall. Fick skava skavfötters.
Jag klurar på årsbästalistan. Förslag mottages gärna. Åh, vad stört kul det är!
Och som tur är ska jag åka pulka idag.
Standing on the deadline, eller Hybris 2.0
Idag fick jag ett mail av Gary där han skrev att det som ska få en chans att vara med i årets sista pappersnummer måste in senast imorgon. Just nu tar jag alltså en paus från skrivandet genom att skriva lite mer. Ah, I am only living when I am writing.
Men det bästa har jag inte berättat än! Det är... Årsbästalistan! Som skribent på Groove (känn mitt storhetsvansinne när jag skriver det här) är min åsikt önskad! ÖNSKAD! Aaaaaah, det här är det coolaste jag har varit med om på länge!
Apropå min åsikt så tvångslyssnade jag på Katy Perrys nya singel Hot 'n cold idag när min roomie kollade på videon på ZTV. Och jag insåg att det faktiskt finna en anledning att hon är så jävla poppis.
Det är väl nu jag "förlorar mitt indieass".
Fan vad underbart det är att vara under deadline. Nu ska jag återgå till mitt kall.
Like a record, baby
Skivpaket från Groove! ÄNTLIGEN! Jag som började tro att jag hade blivit daskad. Men så var icke fallet! Underbart! Jag lever trots allt mest när jag skriver. Åtminstone näst mest. Mest är livemusik (festival!). Åh, ge mig sommar.
På tal om att leva så funderar jag mycket starkt på att byta skola ändå. I somras tänkte jag att det var lika bra att gå ut gymnasiet på första försöket, men nu känner jag att mitt obefintliga hästintresse gör det fett ovärt att läsa 200 poäng Hästens utbildning och 150 Hästkunskap. För att inte tala om alla naturbrukskurser. Arbetsliv naturbruk, någon? Fan, jag vill kunna läsa Svenska och Engelska C, Filosofi och sådant.
För tillfället skolkar jag från att frysa i ridhuset och titta på när några rider med handhästar. Tror att läraren just såg mig. Inte bra. Jag väntar på att rektorn ska avsluta mötet hon har nu så att jag kan ta ett allvarligt snack med henne. Se om det ens är möjligt för mig att hoppa in någonstans. I tvåan, då. Det blir ett extra år på gymnasiet, vilket kanske är en nackdel?
Det kanske är nu jag ska lära mig att motivera mig själv till saker som känns meningslösa? Plåga mig igenom sex månader till och göra vad jag vill efter det. Då kan jag ju läsa de kurser man inte kan läsa här, och sedan läsa till journalist. Ta en paus där emellan också? Det är väldigt mycket "hej kom och hjälp mig" över mina framtidsplaner just nu.
Förvirringen är total, alltid.
Det snurrar i min skalle när allt det här vänder sig in i mig.
Merry christmas your arse, I pray God it's our last: THE ESCAPE PLAN
Det är snart jul.
Som tur är har jag några olika lösningar, skräddarsydda för just dig. (Det vill säga mig.)
Listen up.
Alternativ ett.
Mamma och hennes sambos släkt. De ogillar mig, jag ogillar dem, grötiga traditioner och allmänt äckel. NEJ.
Alternativ två.
Pappa. Otryggheten in person. Har inte firat jul med far på många år. NEJ.
Alternativ tre.
Dille. Ja, kanske. Någon enstaka mysmänniska att hänga med och så. Bo ensam några dagar. Gå på Corazon den 19:e (där de spelade så bra musik, om ni minns). Vara kvar hela jullovet. KANSKE?
Alternativ fyra.
Corazon den 19e. Eventuellt en sväng i Stockholm och träffa Jenset när jag ändå ska till Arlanda. Åka till London den 21a och komma till Sverige den 26e. Åka till Gislaved och träffa underbaringarna där. Upp till Östersund igen för att supa in den nya året. JA?
Alternativ fem.
Åka till London den 16e och åka hem den 21a. Se The Pains of Being Pure at Heart i London den 17e. Men då återstår fortfarande julproblemet. Dille kanske? Dessutom är det dyrare att åka då. Men KANSKE?
I need your help here. Jag gillar fyran en hel del, men vill gärna ha fräscha åsikter.
Om någon vill hänga med så är det helt lugnt.
Har någon en flyktort att erbjuda som det är billigare att ta sig till är det också väldigt lugnt (fast jag älskar London).
Buss (eller snarare flygplan) på er.
I'll be there for you
Det sägs att vänner är familjen man väljer själv (och nu menar jag inte tv-serien).
Jag vill hemskt gärna tro det.
För jag litar på och älskar mina vänner mycket mer än min biologiska familj.
En av mina bästa vänner i denna värld är Mattis. Hon tog studenten i våras och jag saknar henne något grymt! Sista månaderna på våren delade vi rum, och det var så fint. Hon satt vid sin dator på rummet, jag satt vid min dator ute i köket, och så kollade vi på reprisen av Vänner varje kväll. Vi behövde liksom inte umgås hela tiden - vi fanns där ändå. När man flyttar isär tappar man det där naturliga umgänget.
Mattis är världens bästa dels för att vi är väldigt lika varandra. Vi har samma syn på kärlek. Vi skrattar åt samma saker. Vi kan konversera helt och hållet med Vänner-citat. Vi är båda Dillebarn. Vi kan prata om allt. Men hon är mycket mer rationell än vad jag är, vilket kan vara bra för mig ibland... Det finns tillfällen då hon hindrat mig från att följa dåliga impulser. Hon har alltid velat mitt bästa och det är värt mer än något annat.
Jag saknar alla töntgrejer. Som att hon alltid tog på min rumpa för att jag skulle vänja mig (det gjorde jag inte). Eller när vi spelade Med andra ord och både hon och jag fick "något vitt man kan få i håret" till något helt annat än mjäll. När vi var fulla och vrålade Denied (Sonic Syndicate) i telefon till Mango. Och rumpdansen! All choklad och kladdkakor och chokladbiskvier och chips och... Okej, onyttigheter är kanske inte helt relevant i detta sentimentala dravel.
Ni fattar säkert själva hur underbar hon är. Idag kommer hon till Sverige igen efter att ha varit på norraste norra Island.
Jag hoppas att hon kommer till Östersundet på nyår. Då skulle jag bli glad.
Like Santa Claus on Prozac, in Disneyland, getting laid.
