Att bygga en dröm pååå.
Stockholm - Östersund - Dvärsätt.
Bee there, done that, got the t-shirt.
Det här blir ett konstigt inlägg, jag är helt ur flödet. Jag är helt ur mycket nuförtiden. Vett och sans, till exempel. Men vad ska man med förnuft när man kan ha kul? En fråga fler människor kanske skulle må bra av att ställa sig.
Min Stockholmsresa är för övrigt snart episk. Den har redan blivit ombloggad av Carina på detta ljuvliga sätt:
jag önskar att jag vore som anna, att jag också kunde hoppa på tåget till stockholm utan att ha någon sovplats. det känns väldigt indie, & let's face it; jag är allt annat än indie. tyvärr.
Åh, att vara pretentiös. Det är grejer det. Så jävla indie jag är. Eh. För övrigt, C, så är struktur också väldigt väldigt bra. Indie är överskattat. (Fan vad jag säger att saker är överskattade hela tiden. Det ingår i att vara pretto. Hellre indieidiot än ingenting alls, right?)
Nu har jag rest, nu måste jag stanna lite.
Bee there, done that, got the t-shirt.
Det här blir ett konstigt inlägg, jag är helt ur flödet. Jag är helt ur mycket nuförtiden. Vett och sans, till exempel. Men vad ska man med förnuft när man kan ha kul? En fråga fler människor kanske skulle må bra av att ställa sig.
Min Stockholmsresa är för övrigt snart episk. Den har redan blivit ombloggad av Carina på detta ljuvliga sätt:
jag önskar att jag vore som anna, att jag också kunde hoppa på tåget till stockholm utan att ha någon sovplats. det känns väldigt indie, & let's face it; jag är allt annat än indie. tyvärr.
Åh, att vara pretentiös. Det är grejer det. Så jävla indie jag är. Eh. För övrigt, C, så är struktur också väldigt väldigt bra. Indie är överskattat. (Fan vad jag säger att saker är överskattade hela tiden. Det ingår i att vara pretto. Hellre indieidiot än ingenting alls, right?)
Nu har jag rest, nu måste jag stanna lite.
Grand central station
Hej. Jag skriver från Stockholms centralstation. Om ett tag ska jag träffa människan jag ska sova hos. Det blev en vän till en vän. Han är säkert snäll!
Idag när jag tog kontoutdrag fick jag en trevlig överraskning. Pengarna jag tjänade ihop i somras! Glatt gav jag mig iväg på shoppinguppdrag. Jag handlade jeans på Weekday. Egentligen är jag inte tillräckligt snygg för att handla på Weekday. Men jag handlar ändå på Weekday.
Jag älskar impulser. Att skolka sig så långt från skolan som till Stockholm. Att sova på tåg. Att försöka se världsvan ut när man egentligen är töntigast i världen. Att sminka sig på en offentlig toalett. Att inte veta var man kommer att vara om tolv timmar (eller två för den delen).
Rastlöshet klär mig. Ursäkta, jag måste vidare.
Idag när jag tog kontoutdrag fick jag en trevlig överraskning. Pengarna jag tjänade ihop i somras! Glatt gav jag mig iväg på shoppinguppdrag. Jag handlade jeans på Weekday. Egentligen är jag inte tillräckligt snygg för att handla på Weekday. Men jag handlar ändå på Weekday.
Jag älskar impulser. Att skolka sig så långt från skolan som till Stockholm. Att sova på tåg. Att försöka se världsvan ut när man egentligen är töntigast i världen. Att sminka sig på en offentlig toalett. Att inte veta var man kommer att vara om tolv timmar (eller två för den delen).
Rastlöshet klär mig. Ursäkta, jag måste vidare.
Paint the city black!
Om fem och en halv timme åker jag till Stockholm. Hur länge jag stannar där är hittills okänt. Men jag vet två saker - jag ska se Molotov Jive och jag älskar mina impulser. Skolan kan ta sig.
På tåget ner ska jag lyssna på Anna Järvinen och förbereda mig på att recensera. Sova lite, skriva lite, tänka lite. Längre än så vet jag inte.
På Molotov Jive kommer jag att knapra magkatarrtabletter, röka nervositetscigg och med fuktiga fingrar klamra mig fast i anteckningsblocket.
Allt annat får bli som det blir. Planering är överskattat.
Ni som har mitt nummer - använd det. Ni som inte har det - det står på facebook.
På tåget ner ska jag lyssna på Anna Järvinen och förbereda mig på att recensera. Sova lite, skriva lite, tänka lite. Längre än så vet jag inte.
På Molotov Jive kommer jag att knapra magkatarrtabletter, röka nervositetscigg och med fuktiga fingrar klamra mig fast i anteckningsblocket.
Allt annat får bli som det blir. Planering är överskattat.
Ni som har mitt nummer - använd det. Ni som inte har det - det står på facebook.
Verklighetsförankring är överskattat.
Man kan leva på luft och kärlek. Håkan Hellström knarkar inte. Choklad är nyttigt. Jag kommer att hinna med allt jag vill göra i vår. Ingen har AIDS. Det är fred på jorden. Det finns ingenting sådant som foppatofflor eller Takida. Sagan om ringen är en dokumentär. Det var bara en miss i pappersarbetet att jag inte fick något brev från Hogwarts när jag var elva. Indieartister gillar journalister.
Och jag och Carina kommer verkligen att starta en klubb/skivaffär/café i England som ska heta Pulp och vara stället där de mest pretentiösa indiekidsen hänger, där de bästa nya banden spelar och som alla snackar om. Då kommer jag dessutom, lite vid sidan av sådär, skriva briljanta artiklar och recensioner på någon helt kickass-bra engelsk musiktidning. När jag inte skriver på min bok, vill säga. Eller springer på spelningar (där jag givetvis står på listan, alltid). Eller startar ett skivbolag och samlar alla fina osignade band jag är kär i.
Så är det och så kommer det att bli. Jo.
Och jag och Carina kommer verkligen att starta en klubb/skivaffär/café i England som ska heta Pulp och vara stället där de mest pretentiösa indiekidsen hänger, där de bästa nya banden spelar och som alla snackar om. Då kommer jag dessutom, lite vid sidan av sådär, skriva briljanta artiklar och recensioner på någon helt kickass-bra engelsk musiktidning. När jag inte skriver på min bok, vill säga. Eller springer på spelningar (där jag givetvis står på listan, alltid). Eller startar ett skivbolag och samlar alla fina osignade band jag är kär i.
Så är det och så kommer det att bli. Jo.
And you, you're too fucking... BLONDE!
Nyss var det två av mina vänner i skolan som påstod att Blondinbella borde bli politiker, på grunden "hon är ju smart".
I think I speak for everyone when I say: Pha!
Ska vem som helst få föra vår talan? Är det pälsjackor och vad man käkat till frukost som ska diskuteras i riksdagen? Bellas blogg talar så bra för sig själv. Ett mycket blygsamt urval anledningar till att hon inte borde få någon makt över huvud taget:
Hur kom det sig att du började blogga?
Jag fick utegångsförbud, hade tråkigt och startade en blogg vid namn Blondinbella. I början skrev jag mest om politik men inga av min 14 åriga kompisar ville läsa så då blev de mer "livstil"
Hon kan inte stava och använda punkt. Hon anpassade sig villigt efter normen. Är det illa formulerade åsiktskameleonter vi behöver till att styra vårt land? Svar: Nej.
I vårt förhållande är det Nils som tar tid i butiker, inte jag. Jag är som en kille istället och letar efter en stol för att sitta där och vänta.
Hej stereotyp! Fan, mer än hälften av Sveriges tonårstjejer läser henne, har hon tänkt på det? Hur ska jämställdheten gå framåt när personer som syns uppmuntrar könsroller? Faktarättelse: Vissa människor är intresserade av shopping. Vissa av dem har fitta och vissa av dem har kuk. Vissa är mindre intresserade av shopping. Vissa av dem har fitta och vissa av dem har kuk. Så enkelt är det. (Det är intressant att hon framställer sig som ointresserad av shopping när hennes blogg till stor del handlar om vad hon har shoppat. Mycket intressant.)
Nu orkar jag inte läsa mer i hennes blogg, så nu får det vara nog med exempel. Det finns en gräns för hur mycket ytlighet och grammatisk misär jag orkar med. Dessutom är ingen mogen att bli politiker när man är arton bast. I synnerhet inte någon som tycker att det värsta med att ha feber är att man inte orkar shoppa.
Nog sagt.
P.S. Rubriken är ett citat från Fight Club. Även om Blondinbellas läsare bestämmer åt henne att hon ska bli brunett så kommer tankarna därinne vara som förut. Det är ju bäst att gardera sig. D.S.
I think I speak for everyone when I say: Pha!
Ska vem som helst få föra vår talan? Är det pälsjackor och vad man käkat till frukost som ska diskuteras i riksdagen? Bellas blogg talar så bra för sig själv. Ett mycket blygsamt urval anledningar till att hon inte borde få någon makt över huvud taget:
Hur kom det sig att du började blogga?
Jag fick utegångsförbud, hade tråkigt och startade en blogg vid namn Blondinbella. I början skrev jag mest om politik men inga av min 14 åriga kompisar ville läsa så då blev de mer "livstil"
Hon kan inte stava och använda punkt. Hon anpassade sig villigt efter normen. Är det illa formulerade åsiktskameleonter vi behöver till att styra vårt land? Svar: Nej.
I vårt förhållande är det Nils som tar tid i butiker, inte jag. Jag är som en kille istället och letar efter en stol för att sitta där och vänta.
Hej stereotyp! Fan, mer än hälften av Sveriges tonårstjejer läser henne, har hon tänkt på det? Hur ska jämställdheten gå framåt när personer som syns uppmuntrar könsroller? Faktarättelse: Vissa människor är intresserade av shopping. Vissa av dem har fitta och vissa av dem har kuk. Vissa är mindre intresserade av shopping. Vissa av dem har fitta och vissa av dem har kuk. Så enkelt är det. (Det är intressant att hon framställer sig som ointresserad av shopping när hennes blogg till stor del handlar om vad hon har shoppat. Mycket intressant.)
Nu orkar jag inte läsa mer i hennes blogg, så nu får det vara nog med exempel. Det finns en gräns för hur mycket ytlighet och grammatisk misär jag orkar med. Dessutom är ingen mogen att bli politiker när man är arton bast. I synnerhet inte någon som tycker att det värsta med att ha feber är att man inte orkar shoppa.
Nog sagt.
P.S. Rubriken är ett citat från Fight Club. Även om Blondinbellas läsare bestämmer åt henne att hon ska bli brunett så kommer tankarna därinne vara som förut. Det är ju bäst att gardera sig. D.S.
I don't like mondays/I've got a thing for self-destruction
Igår skrev jag minst tre utkast som aldrig blev publicerade. Allting kändes bara dåligt. Måndag är ju deppdagen utan konkurrens, men söndag är förspelet. Man känner hur veckan nalkar sig med nya prövningar, tänker över sina synder, gör mentala listor över saker att oroa sig för... Det gjorde i alla fall jag igår. Jag var extremt emo. Blev gråtfärdig minst tio gånger för ingenting. Hade ont i magen och riktigt kände hur fabulöst slutet-på-månaden-och-pengarna-liv jag levde med pasta och linser.
Och så kände jag mig destruktiv. Typiskt emo. Vad gör man när man är destruktiv? Jag gjorde en lista som inte var helt upplyftande.
Skära sig i armarna? Såå 06-07.
Hoppa från en bro? Tyvärr, jag är höjdrädd.
Supa skallen av sig? Kontrollbehov + spyfobi = skallen stays put.
Svälja piller? Se föregående.
Lägga sig på rälsen? Sedan rälsen i käften försvann är det närmaste jag kommer en räls att åka på den. Lång långt bort, ja tack.
Röka och känna sig rock'n'roll? Men hallå, Anna, du har astma. Lika rock'n'roll som att spela bingo.
Svulla glass? Då kan man få ont i magen.
Lyssna på depressiv musik? Been there, done that, got the t-shirt.
Det är bara att konstatera: Destruktivitet är inte min grej. Jag åker och tränar i min Joy Division-tisha istället.
Det är snart tisdag.
Och så kände jag mig destruktiv. Typiskt emo. Vad gör man när man är destruktiv? Jag gjorde en lista som inte var helt upplyftande.
Skära sig i armarna? Såå 06-07.
Hoppa från en bro? Tyvärr, jag är höjdrädd.
Supa skallen av sig? Kontrollbehov + spyfobi = skallen stays put.
Svälja piller? Se föregående.
Lägga sig på rälsen? Sedan rälsen i käften försvann är det närmaste jag kommer en räls att åka på den. Lång långt bort, ja tack.
Röka och känna sig rock'n'roll? Men hallå, Anna, du har astma. Lika rock'n'roll som att spela bingo.
Svulla glass? Då kan man få ont i magen.
Lyssna på depressiv musik? Been there, done that, got the t-shirt.
Det är bara att konstatera: Destruktivitet är inte min grej. Jag åker och tränar i min Joy Division-tisha istället.
Det är snart tisdag.
Who needs God when Google has all the answers?
Med internet är sanningen sällan långt borta.
Sena nätter efter fester, tänker efter, vad är sant?
Idag vaknade jag med grön text på bröstkorgen, skriven med permanentpenna. Det står "Boobies". Två välriktade pilar kompletterar det konstverket. Varför blev jag mänskligt klotter? Låt höra. Nu när jag hittat igen mina brillor kan jag berätta om min kväll igår. Jag var dålig.
Tanken var tänka ovanligt-party. Tänkte vi ovanligt? Nja. Det var ganska mycket fjortisfest över det hela. Spyor i badkar och allt det där. Själv hade jag trevligt. Drack öl och dansade till bland annat Håkan Hellström, MGMT och Spice Girls. Det senare var väl det mest ovanliga. Fick höra White Elephant framföra en låt på ostämd gitarr och alkoholindränkta stämband, vilket var fint. Pratade med folk och skrattade, skrattade, skrattade.
Sedan började jag må lite illa. Kände "oj, såhär full har jag nog inte varit någon gång". Mitt kontrollbehov panikade och jag blev ynklig. Rasmus tog med mig och en flaska vatten ut i friska luften och propagerade för att jag skulle spy. Då panikade min spyfobi. Fungerade icke. Istället drack jag sjukt mycket vatten och började långsamt må bättre.
Fram emot tre så gick alla och lade sig men jag var fortfarande full och ville verkligen inte känna mig träffad av raden "jag vaknar och känner mig trött och till och med lite full". Därför, logisk som jag var, gick jag till raggar-Statoil för att köpa toapapper. Det hade varit slut ett bra tag (äckligt äckligt). Dessutom fick jag syn på vad jag långsamt insåg var Manda på framsidan av ÖP, så den köpte jag givetvis också. Jag ville inte bära på min walkman och satte därför på de få låtar jag har i mobilen. Där vinglade jag, med en vattenflaska i ena handen och en Statoil-påse i den andra och Niccokick/Bright Eyes/Lars Winnerbäck ljudande ur fickan, för att klarna till och känna mig som en människa.
Man får mycket tid att tänka när man går runt Östersund i en och en halv timme. Jag hade en Fight Club-låt i mobilen och när Tyler Durden sade "this is your life and it's ending one minute at the time, it doesn't get any better than this" tänkte jag bara "fan heller, det måste det göra, jag går på en jävla snöig trottoar i jävla Östersund en fredagnatt i januari". Positiviteten själv. Jag funderade över varför jag blev full egentligen. Mina tankar har ju rört sig i aldrig mera dricka-banor ett tag nu. Ändå så gör jag det igen. Jag fattar inte varför. Är det ett dåligt tecken? En annan sak jag tänkte där jag gick och mötte tidningsbud var "alkohol är dåligt, Anna, dåligt, dåligt!!!". Djupt.
Nu har en hel dag gått åt till att försöka få lite vila och vätska och näring i kroppen.
Jag säger då det.
Och vad är egentligen sant?
Tanken var tänka ovanligt-party. Tänkte vi ovanligt? Nja. Det var ganska mycket fjortisfest över det hela. Spyor i badkar och allt det där. Själv hade jag trevligt. Drack öl och dansade till bland annat Håkan Hellström, MGMT och Spice Girls. Det senare var väl det mest ovanliga. Fick höra White Elephant framföra en låt på ostämd gitarr och alkoholindränkta stämband, vilket var fint. Pratade med folk och skrattade, skrattade, skrattade.
Sedan började jag må lite illa. Kände "oj, såhär full har jag nog inte varit någon gång". Mitt kontrollbehov panikade och jag blev ynklig. Rasmus tog med mig och en flaska vatten ut i friska luften och propagerade för att jag skulle spy. Då panikade min spyfobi. Fungerade icke. Istället drack jag sjukt mycket vatten och började långsamt må bättre.
Fram emot tre så gick alla och lade sig men jag var fortfarande full och ville verkligen inte känna mig träffad av raden "jag vaknar och känner mig trött och till och med lite full". Därför, logisk som jag var, gick jag till raggar-Statoil för att köpa toapapper. Det hade varit slut ett bra tag (äckligt äckligt). Dessutom fick jag syn på vad jag långsamt insåg var Manda på framsidan av ÖP, så den köpte jag givetvis också. Jag ville inte bära på min walkman och satte därför på de få låtar jag har i mobilen. Där vinglade jag, med en vattenflaska i ena handen och en Statoil-påse i den andra och Niccokick/Bright Eyes/Lars Winnerbäck ljudande ur fickan, för att klarna till och känna mig som en människa.
Man får mycket tid att tänka när man går runt Östersund i en och en halv timme. Jag hade en Fight Club-låt i mobilen och när Tyler Durden sade "this is your life and it's ending one minute at the time, it doesn't get any better than this" tänkte jag bara "fan heller, det måste det göra, jag går på en jävla snöig trottoar i jävla Östersund en fredagnatt i januari". Positiviteten själv. Jag funderade över varför jag blev full egentligen. Mina tankar har ju rört sig i aldrig mera dricka-banor ett tag nu. Ändå så gör jag det igen. Jag fattar inte varför. Är det ett dåligt tecken? En annan sak jag tänkte där jag gick och mötte tidningsbud var "alkohol är dåligt, Anna, dåligt, dåligt!!!". Djupt.
Nu har en hel dag gått åt till att försöka få lite vila och vätska och näring i kroppen.
Jag säger då det.
Och vad är egentligen sant?
Kreativ välgörenhet
Igår hade Östersunds finaste kulturförening, Kreativ Explosion, en välgörenhetsgala för att avhjälpa en liten ekonomisk kris. Underverket skedde på Palmcrantzskolan och innehöll presentationer av vårens händelser. Ny Knycker Vi Tältet, en nycirkusföreställning med inslag av poesi. Dvala, en installationsteater som verkar bli väldigt väldigt bra. Dessutom spelade White Elephant sina fantastiska melodier. Det var underbart. Bortsett från att jag blev Matildas offentliga hackkyckling i mellansnacken, men det var...hedrande.
Det bästa var att folk var givmilda och gav bidrag i hatten med lappen "Bidrag här =) Tack! Vi tycker om dig! /KE". Människors inneboende godhet existerar. KE lockar fram det bästa hos alla!
Det bästa var att folk var givmilda och gav bidrag i hatten med lappen "Bidrag här =) Tack! Vi tycker om dig! /KE". Människors inneboende godhet existerar. KE lockar fram det bästa hos alla!
Rosebud
En vän i Islandshästklassen jag går i tycker att det är hysteriskt komiskt att jag är med i en filmklubb.
En vän i filmklubben jag är med i tycker att det är hysteriskt komiskt att jag går i en Islandshästklass.
Jag säger då det.
I do not mean to be so rude, still, I must speak frankly
Idag har jag fått veta att min rektor läser min blogg. Ballt? Ja! Och synnerligen användbart.
Alltså: Dear rektor Englund, jag skolkar just nu. Åtminstone rent tekniskt sett.
Men låt mig förklara.
Jag gick till mentorstiden som ett duktigt Dillebarn. Skrev det jag skulle i min mentorslogg. Skrev en ny projektplan i min PA-logg. Lämnade båda till min mentor och lärare i kursen PA. Sedan gick jag för att verkställa min tidsplan i PA. Har nämligen en hel del på gång och behöver få det klart så att jag slipper magsår längre fram i vår. Comprende?
Jag fick nästa veckas schema och allt. Det enda jag missar är drygt prat om temat. Mina åsikter står i bloggen, okej?
Jag kan inte få skolk för det här. I won't have it!
Djupa andetag. Bara fem månader kvar.
Och Dille är ju världens finaste egentligen.
Alltså: Dear rektor Englund, jag skolkar just nu. Åtminstone rent tekniskt sett.
Men låt mig förklara.
Jag gick till mentorstiden som ett duktigt Dillebarn. Skrev det jag skulle i min mentorslogg. Skrev en ny projektplan i min PA-logg. Lämnade båda till min mentor och lärare i kursen PA. Sedan gick jag för att verkställa min tidsplan i PA. Har nämligen en hel del på gång och behöver få det klart så att jag slipper magsår längre fram i vår. Comprende?
Jag fick nästa veckas schema och allt. Det enda jag missar är drygt prat om temat. Mina åsikter står i bloggen, okej?
Jag kan inte få skolk för det här. I won't have it!
Djupa andetag. Bara fem månader kvar.
Och Dille är ju världens finaste egentligen.
You are not the clothes you wear.
Dagens tecken på att jag är väldigt beroende och inte alls indie: Jag vrålar "yes! Yes! YES!" över hela datasalen för att Gary mailat och frågat om jag kan recensera Anna Järvinens nya. You are not your job, säger Tyler Durden, men Get cape. Wear cape. Fly. säger You are the words that leave your mouth, så jag vet inte riktigt.
Dagens outfit: Svarta strumpbrallor, vita tubsockar, BD-tisha.
Dagens omtänksamma: Busschauffören som stannade och backade(!) så att jag och Jens skulle komma med när vi var lite sena till bussen.
Dagens kick: Träningsvärk! Hell yeah! Jag kommer att bli så hälsosam och välmående (och komma i mina Cheap Mondays som jag köpte för tre år sedan).
Dagens glada: Nu kan jag skriva in "recensera" under "Hello Saferide" 6 feb och "Håkan Hellström" 14 feb i min kalender.
Dagens låtabstinens: Jag har haft Common people i huvudet hela förmiddagen. Yes please, Jarvis, come to me.
Dagens skoluppgift jag inte orkar göra: Renässansen. Historia. Alltså, man gör ju skolarbeten till viss del för läraren även om man går i skolan för sin egen skull och bla bla. Har man då en lärare som aldrig fattar vad man säger blir man inte jättemotiverad att göra sitt bästa i ett arbete. Det kommer vara som att skriva ner en reflektion, lägga papperet på golvet och hoppas på bra betyg. M-e-n-i-n-g-s-l-ös-t.
Dagens bloggteknik: Dagens.
Dagens seger: Min favvobloggare, i alla fall en av dem, har fått ett positivt svar på sina ansökningar om skrivjobb. Way to go!
Dagens fråga: "Vad är du för någon person?". Vad i helvete svarar man på det? Jag skrev att jag var en underbar person. Allt är ju relativt.
Dagens älsk: Att Heart-Sick Groans mailar och berättar för mig att det har kommit upp en ny låt på myspace. Och såklart att låten är ett kalasfint stycke pop.
Dagens grej: Att pumpakärnor förebygger prostatabesvär. Vilken tur att jag äter det! Mitt hälsosamma liv innehåller för övrigt så mycket frön och växter att jag kommer att växa något alldeles otroligt. Som bönstjälken i sagan, ni vet.
Dagens pepp: Efter skolan ska jag slåss med träsvärd. Hur kul kommer det inte att bli? Svar: Det kommer att bli fett kul.
Okej, nu har jag varit listig så att det räcker.
Tack och hej.
Dagens outfit: Svarta strumpbrallor, vita tubsockar, BD-tisha.
Dagens omtänksamma: Busschauffören som stannade och backade(!) så att jag och Jens skulle komma med när vi var lite sena till bussen.
Dagens kick: Träningsvärk! Hell yeah! Jag kommer att bli så hälsosam och välmående (och komma i mina Cheap Mondays som jag köpte för tre år sedan).
Dagens glada: Nu kan jag skriva in "recensera" under "Hello Saferide" 6 feb och "Håkan Hellström" 14 feb i min kalender.
Dagens låtabstinens: Jag har haft Common people i huvudet hela förmiddagen. Yes please, Jarvis, come to me.
Dagens skoluppgift jag inte orkar göra: Renässansen. Historia. Alltså, man gör ju skolarbeten till viss del för läraren även om man går i skolan för sin egen skull och bla bla. Har man då en lärare som aldrig fattar vad man säger blir man inte jättemotiverad att göra sitt bästa i ett arbete. Det kommer vara som att skriva ner en reflektion, lägga papperet på golvet och hoppas på bra betyg. M-e-n-i-n-g-s-l-ös-t.
Dagens bloggteknik: Dagens.
Dagens seger: Min favvobloggare, i alla fall en av dem, har fått ett positivt svar på sina ansökningar om skrivjobb. Way to go!
Dagens fråga: "Vad är du för någon person?". Vad i helvete svarar man på det? Jag skrev att jag var en underbar person. Allt är ju relativt.
Dagens älsk: Att Heart-Sick Groans mailar och berättar för mig att det har kommit upp en ny låt på myspace. Och såklart att låten är ett kalasfint stycke pop.
Dagens grej: Att pumpakärnor förebygger prostatabesvär. Vilken tur att jag äter det! Mitt hälsosamma liv innehåller för övrigt så mycket frön och växter att jag kommer att växa något alldeles otroligt. Som bönstjälken i sagan, ni vet.
Dagens pepp: Efter skolan ska jag slåss med träsvärd. Hur kul kommer det inte att bli? Svar: Det kommer att bli fett kul.
Okej, nu har jag varit listig så att det räcker.
Tack och hej.
Dream out west
Idag kom jag inte upp ur sängen när jag skulle. Varför?
Jag drömde att jag var på Way Out West. I drömmen vaknade jag i ett tält, vilket ju var helt fel, men i drömmar är allt möjligt. Därifrån gick jag direkt till en spelning och hånglade upp en hyfsat söt popkille(!). Av någon anledning var jag tvungen att gå mitt i, men jag lovade grabben att snart komma tillbaka. Så gick jag, åkte lite spårvagn sådär apropå ingenting, och hånglade upp ännu en popkille på en annan spelning. Sedan gick jag tillbaka till första spelningen och första killen som visade sig vara någon jag skrivit en negativ recension om.
Då var det inte kul längre, så jag vaknade.
Vad ska jag dra för slutsatser av detta? Att mitt drömjag är lösaktig? Att mitt riktiga jag är nojig? Att jag borde göra som min vän C och förverkliga mina drömmar? Eller helt enkelt att jag är för fokuserad på musik och anteckningar på festivaler, och borde fokusera mer på till exempel andra människors saliv?
Spännande.
Jag drömde att jag var på Way Out West. I drömmen vaknade jag i ett tält, vilket ju var helt fel, men i drömmar är allt möjligt. Därifrån gick jag direkt till en spelning och hånglade upp en hyfsat söt popkille(!). Av någon anledning var jag tvungen att gå mitt i, men jag lovade grabben att snart komma tillbaka. Så gick jag, åkte lite spårvagn sådär apropå ingenting, och hånglade upp ännu en popkille på en annan spelning. Sedan gick jag tillbaka till första spelningen och första killen som visade sig vara någon jag skrivit en negativ recension om.
Då var det inte kul längre, så jag vaknade.
Vad ska jag dra för slutsatser av detta? Att mitt drömjag är lösaktig? Att mitt riktiga jag är nojig? Att jag borde göra som min vän C och förverkliga mina drömmar? Eller helt enkelt att jag är för fokuserad på musik och anteckningar på festivaler, och borde fokusera mer på till exempel andra människors saliv?
Spännande.
I have to make a speech.
Kära vänner, jag är ingen talare.
Så jag ska fatta mig kort och inte bli långrandig. Det är bara ett par saker jag vill klargöra.
Ett: "Fräsch" betyder inte "snygg". NEJ.
Två: "Cleant" betyder ingenting, det är inte ens ett ord! Någonting kan vara "clean" på engelska eller "rent" på svenska. Så enkelt är det. ("Ascleant" är ännu mindre ett ord. Det är nästan ett anti-ord.)
Drygaste språkpolisen norr om ekvatorn har talat.
Vad är upp med universum?
Håll i er, för det här är faktiskt helt sjukt. Håller ni? Okej. Here goes:
Lady Gaga ska giga i Gislaved.
Fattar ni?! Alla vet vem Lady Gaga är. Ingen vet vad Gislaved är.
Gislaved har bara två fik. Gislaved har varken skivbutik eller bokhandel. Gislaved suger faktiskt rätt hårt.
Vad kommer härnäst? Katy Perry kommer till Kalix?
Världen är sjuk.
Once it's underwear there's no escaping the fact that you're a girl and he's a boy
Apropå Kristian Luuks frikort på Håkan Hellström igår kväll vill jag introducera den nya grejen: To do-list.
Aningen inspirerad av to die-list, det medges, men inspiration är ju inte förbjudet ännu. To do-list är en slags motsvarighet till freebie-list, fast oberoende av eventuell partner. To do-list är det nya indie! Ordvitsen är det mest fantastiska med detta fenomen, men ett annat stort plus är att din to do-list liksom din to die-list har tio platser. Fem mer än en freebie-list. Tjoho!
Så, nu presenterar jag för er, Annas to do-list 18 januari 2009. Helt utan inbördes ordning. Med reservation för ändringar.
1. Conor Oberst
2. Andreas Söderlund
3. Jarvis Cocker
4. Chris Martin
5. Johan Persson
6. Fredrik Wikingsson
7. Edward Norton
8. Ronnie Sandahl
9. The Breeze The Breath-Samuel.
Och för att jag just nu inte kommer på en tionde: 10. Random stuprörsrumpa med snedlugg och helst kulturbrillor.
Mina vänners kommentarer: Orlando Bloom, Johnny Depp ("men då ska han se ut som Jack Sparrow"), Brad Pitt, "han i Twilight", Ivar i Linas kvällsbok, en neger ("så jag kan få ett oboybarn!") och "en dreadskille ska jag pöka, han behöver inte vara känd".
Och ja, både rubrik och lista är väldigt heteronormativa. Jag känner det. Vi slänger in Helena Bonham Carter som bubblare. Få lite balans.
Vi har mycket att göra på helgerna. Och många samtalsämnen utöver sex. Jodå.
Såatteh.
Aningen inspirerad av to die-list, det medges, men inspiration är ju inte förbjudet ännu. To do-list är en slags motsvarighet till freebie-list, fast oberoende av eventuell partner. To do-list är det nya indie! Ordvitsen är det mest fantastiska med detta fenomen, men ett annat stort plus är att din to do-list liksom din to die-list har tio platser. Fem mer än en freebie-list. Tjoho!
Så, nu presenterar jag för er, Annas to do-list 18 januari 2009. Helt utan inbördes ordning. Med reservation för ändringar.
1. Conor Oberst
2. Andreas Söderlund
3. Jarvis Cocker
4. Chris Martin
5. Johan Persson
6. Fredrik Wikingsson
7. Edward Norton
8. Ronnie Sandahl
9. The Breeze The Breath-Samuel.
Och för att jag just nu inte kommer på en tionde: 10. Random stuprörsrumpa med snedlugg och helst kulturbrillor.
Mina vänners kommentarer: Orlando Bloom, Johnny Depp ("men då ska han se ut som Jack Sparrow"), Brad Pitt, "han i Twilight", Ivar i Linas kvällsbok, en neger ("så jag kan få ett oboybarn!") och "en dreadskille ska jag pöka, han behöver inte vara känd".
Och ja, både rubrik och lista är väldigt heteronormativa. Jag känner det. Vi slänger in Helena Bonham Carter som bubblare. Få lite balans.
Vi har mycket att göra på helgerna. Och många samtalsämnen utöver sex. Jodå.
Såatteh.
P3 Guld
P3 Guld. Where to start?
Det lyckligaste ögonblicket var när Markus Krunegård vann Årets låt. Tack, tack, tack för att det inte blev Takida utan finaste Markus! Då jublade vi i soffan. Stackaren hade magsjuka också, "jag ligger här och inte suger, men spyr, för jag är så sjuk". Då skulle man varit där och sagt "men lilla gubben, hur är det fatt?".
Sirqus Alfon var härligt dampiga. Kläderna! Versionerna av låtarna! Cirkussprattlet!
Detektivbyrån och Annika och Markus var om möjligt än mer älskvärda tillsammans. Det om något var maximal trevnad! Annika såg grymt nervös ut. Undrar om hon var det? Det skulle jag ha varit. Först: Scandinavium. Sedan: Hela Sverige kollar. Hon har i och för sig synts på galor en del förr. Så jag kan ha väldigt fel. Men om jag skulle ha rätt skulle jag inte bli förvånad.
Jag blev kär i Anders. Ja, han är töntig, och nej, han var inte alltid rolig, men det gör inget. Han har ju så söt dialekt. Och fina glasögon. Hur kan man inte älska någon som står i Scandinavium och snackar om juice?
Håkans framträdande var sämre än vanligt. Sluta knarka snart? Tacktalen lät mycket krystade och politiskt korrekta, som om han verkligen ansträngde sig för att säga rätt saker. Alla skivor kan inte ha varit i rätt fodral, alltså. Men Håkan är Håkan och han var värd sina pris. Självklart.
Bästa tacktalet var El Perro Del Mar. Hon visade verkligen hur himla glad hon blev och det var så väldigt fint. Uppriktig glädje! Mer sånt i Sveriges television!
Det lyckligaste ögonblicket var när Markus Krunegård vann Årets låt. Tack, tack, tack för att det inte blev Takida utan finaste Markus! Då jublade vi i soffan. Stackaren hade magsjuka också, "jag ligger här och inte suger, men spyr, för jag är så sjuk". Då skulle man varit där och sagt "men lilla gubben, hur är det fatt?".
Sirqus Alfon var härligt dampiga. Kläderna! Versionerna av låtarna! Cirkussprattlet!
Detektivbyrån och Annika och Markus var om möjligt än mer älskvärda tillsammans. Det om något var maximal trevnad! Annika såg grymt nervös ut. Undrar om hon var det? Det skulle jag ha varit. Först: Scandinavium. Sedan: Hela Sverige kollar. Hon har i och för sig synts på galor en del förr. Så jag kan ha väldigt fel. Men om jag skulle ha rätt skulle jag inte bli förvånad.
Jag blev kär i Anders. Ja, han är töntig, och nej, han var inte alltid rolig, men det gör inget. Han har ju så söt dialekt. Och fina glasögon. Hur kan man inte älska någon som står i Scandinavium och snackar om juice?
Håkans framträdande var sämre än vanligt. Sluta knarka snart? Tacktalen lät mycket krystade och politiskt korrekta, som om han verkligen ansträngde sig för att säga rätt saker. Alla skivor kan inte ha varit i rätt fodral, alltså. Men Håkan är Håkan och han var värd sina pris. Självklart.
Bästa tacktalet var El Perro Del Mar. Hon visade verkligen hur himla glad hon blev och det var så väldigt fint. Uppriktig glädje! Mer sånt i Sveriges television!
Yes please Detektivbyrån, come to me
Påminnelse till mig själv: Åk aldrig mer bil med en människa som väljer att lägga mängder av energi på att dissa Detektivbyrån. Det gör det betydligt svårare att avnjuta En annan typ av disco.
Att få höra dem helt randomly på radio fick mig att inse att jag saknar dem. Faktiskt. Jag vill se dem live igen! Detektivbyrån. Finaste, bästa, underbaraste Detektivbyrån. Jag får åtminstone se dem halv-live ikväll. På tv, alltså. P3 Guld. Oh yes.
Och kom ihåg: Respektera Detektivbyrån.
Det var allt just nu.
Att få höra dem helt randomly på radio fick mig att inse att jag saknar dem. Faktiskt. Jag vill se dem live igen! Detektivbyrån. Finaste, bästa, underbaraste Detektivbyrån. Jag får åtminstone se dem halv-live ikväll. På tv, alltså. P3 Guld. Oh yes.
Och kom ihåg: Respektera Detektivbyrån.
Det var allt just nu.
Nobody's going to go to school today, she's going to make them stay at home
Idag har jag Estetisk verksamhet. Det är väl nu jag ska visa mig värdig mitt medlemskap i "Östersunds finaste kulturförening" Kreativ Explosion. Men, nej. Jag tror jag skjuter upp det lite.
Däremot har jag fått frågan "har du mens?" och blivit benämnd som psykiskt instabil.
Av min lärare. Är detta okej? Jag vet inte riktigt, jag, men jag kände mig lite instabil så jag orkade inte bråka.
Haha.
Skolan är kul.
Däremot har jag fått frågan "har du mens?" och blivit benämnd som psykiskt instabil.
Av min lärare. Är detta okej? Jag vet inte riktigt, jag, men jag kände mig lite instabil så jag orkade inte bråka.
Haha.
Skolan är kul.
Annas årstider
Det är väldigt tillåtet att vara deppig i november. Allting dör, det blir mörkare och mörkare, man börjar inse hur långt det är till sommarens festivaler... Det är helt legitimt att vilja skära av sig hårlederna eller hoppa på en bro. Sedan blir det december och man ska trivas och mysa och ha en fröjdefull jävla jul. Så har vi nyårsafton - årest mest hypade fest och mest populära självmordsnatt.
Sedan blir det januari. VIntern har bara börjat, och man vet ända in i sin Ikea-fördärvade själ att den inte ska ta slut på länge än. Ljusningen går så långsamt att man inte märker den genom filmtittande och bokläsning. Februari ska vi inte ens tala om. Alla stjärtars dag, helvetet för oss bittra människor som ser krasst på kommersialiserad kärlek. Den perfekta anledningen att svulla choklad tills det sprutar endorfiner ur öronen.
Mars är mest en utdragen fortsättning av vintern, fast med tö och slask och hundbajs som kommer fram under snön. I april får man vårkänslor (även om alla vet att vårkänslor är ett annat ord för kåt), börjar blåsa såpbubblor och boka festivalbiljetter. Någonstans här är Converse perfekta skor att ha på sig!
Sommarens festivaler väger tungt i kampen om att vara min favoritårstid. Där ligger sommaren bra till, men det brukar för mig vara en väldigt ostrukturerad årstid. Man far runt överallt, är livrädd för att få fästingar och försöker inte svettas så mycket. Någonstans strax efter mitten börjar man längta tillbaka till skolan.
Början på hösten är det absolut bästa jag vet. Man har ljus från sommaren i sig, tygskorna funkar, men framför allt så är man i färd med att skapa vanor. Vardagen är både bekant och ny. Man uppdaterar sig om sina vänners liv och minns varför man tycker om varandra. Asfalten doftar alltid gott om hösten och allting är vackert.
April och september är bäst, alltså.
Men chokladsvull och bokläsning har också helt klart sin charm.
You should take me seriously, very seriously indeed, 'cause I've been sleeping with your wife
Det finns så mycket att skriva om i detta liv att man sällan vet riktigt var man ska börja.
I synnerhet när man tappat bloggflödet några dagar för att man faktiskt haft ett liv. Och ärligt talat var det lika bra eftersom jag varit i princip förgiftad av hormoner, värktabletter och socker och inte i skick att hantera både känslor och tangentbord. Ack och ve, lidandet i att vara kvinna. Eh. Eller något annat dramatiskt.
Mitt tränande går framåt. Igår vågade jag nästan träna ensam. Träningen igår var i och för sig ett litet misslyckande, men låt oss inte uppehållas vid det. Jag hade tänkt hinna till ett pass. Hade bestämt det så med Matilda. Solen sken (egentligen inte, för det var mörkt ute) och alla var glada. Jag hade dock itne räknat med en avgörnade faktor - skolan! Vi lyssnade på en föreläsning hela eftermiddagen, Matilda fick gå på passet ensam och jag tillbringade 20 minuter på en trampmaskin när jag väl lyckats ta mig dit. Trampmaskiner har tv. Hell's Kitchen är ett skrämmande program. Jag visste inte att det kunde vara så plågsamt att laga mat.
Föreläsningen var lite bisarr men rolig på sina ställen. Gubben visade diabilder (nostalgi är bäst!) och pratade om när han var på Grönland och levde nära naturen med grönlänningar. För att inte slösa på mat som vi annars gärna gör här i väst slickade han av tallriken när han ätit och lät den lufttorka tills nästa måltid. Kalla mig nymodig, men det tyckte jag var äckligt. Om kläder sade han: "När man behövde ett par nya byxor åkte man inte in till H&M i Östersund, man åkte till Kanada och tjuvjagade isbjörn en månad."
Detta har hamnat i bloggen till stor del på grund av obehagskänslan jag får när jag inte bloggar tillräckligt mycket. Jag måste vara sjuk, sjuk sjuk sjuk! En annan stor del är annars att någon sade igår "din blogg räddar mig på jobbet". Ni vet hur svag jag är för när folk tycker om något jag gör. Smicker fungerar alltid. Jag är en bekräftelsejunkie som jagar mina kickar med pretentiösa texter på internet.
Apropå sådant har jag aldrig riktigt förstått vad uttrycket "opium för folket" betyder och jag har tänkt fråga min svensklärare men glömt. Min svensklärare, förresten, jag har inte ens svenska längre. Snyft.
Nu börjar det här spåra ur. Jag kan fortsätta svamla i alla evighet, men det skulle bara bli många ord med lite innehåll. och det är faktiskt helt värdelöst. Substans!
Puss
Eder ytterst substantiella poptönt
I synnerhet när man tappat bloggflödet några dagar för att man faktiskt haft ett liv. Och ärligt talat var det lika bra eftersom jag varit i princip förgiftad av hormoner, värktabletter och socker och inte i skick att hantera både känslor och tangentbord. Ack och ve, lidandet i att vara kvinna. Eh. Eller något annat dramatiskt.
Mitt tränande går framåt. Igår vågade jag nästan träna ensam. Träningen igår var i och för sig ett litet misslyckande, men låt oss inte uppehållas vid det. Jag hade tänkt hinna till ett pass. Hade bestämt det så med Matilda. Solen sken (egentligen inte, för det var mörkt ute) och alla var glada. Jag hade dock itne räknat med en avgörnade faktor - skolan! Vi lyssnade på en föreläsning hela eftermiddagen, Matilda fick gå på passet ensam och jag tillbringade 20 minuter på en trampmaskin när jag väl lyckats ta mig dit. Trampmaskiner har tv. Hell's Kitchen är ett skrämmande program. Jag visste inte att det kunde vara så plågsamt att laga mat.
Föreläsningen var lite bisarr men rolig på sina ställen. Gubben visade diabilder (nostalgi är bäst!) och pratade om när han var på Grönland och levde nära naturen med grönlänningar. För att inte slösa på mat som vi annars gärna gör här i väst slickade han av tallriken när han ätit och lät den lufttorka tills nästa måltid. Kalla mig nymodig, men det tyckte jag var äckligt. Om kläder sade han: "När man behövde ett par nya byxor åkte man inte in till H&M i Östersund, man åkte till Kanada och tjuvjagade isbjörn en månad."
Detta har hamnat i bloggen till stor del på grund av obehagskänslan jag får när jag inte bloggar tillräckligt mycket. Jag måste vara sjuk, sjuk sjuk sjuk! En annan stor del är annars att någon sade igår "din blogg räddar mig på jobbet". Ni vet hur svag jag är för när folk tycker om något jag gör. Smicker fungerar alltid. Jag är en bekräftelsejunkie som jagar mina kickar med pretentiösa texter på internet.
Apropå sådant har jag aldrig riktigt förstått vad uttrycket "opium för folket" betyder och jag har tänkt fråga min svensklärare men glömt. Min svensklärare, förresten, jag har inte ens svenska längre. Snyft.
Nu börjar det här spåra ur. Jag kan fortsätta svamla i alla evighet, men det skulle bara bli många ord med lite innehåll. och det är faktiskt helt värdelöst. Substans!
Puss
Eder ytterst substantiella poptönt
The Catcher in the Rye
Holden Caulfield, huvudpersonen och berättande i boken som heter Räddaren i nöden på svenska, är en intressant person. Helt psykad, förstås, och jag skulle inte vilja känna honom i verkligheten, men intressant. Att känna honom skulle dock vara en omöjlighet eftersom han knappt tycker om människor (förutom sin lillasyster).
Berättelsen är faktiskt knappt en berättelse. Han blir utkickad från sin snobbiga skola och tillbringar några dagar på hotell i New York. Röker som en skorsten, har en date med någon tjej, super sig full, köper nästan en hora, och inte så mycket mer. Vilket bara bevisar att en bok inte behöver ha någon rafflande handling för att vara lockande. Det jag tror har bidragit till bokens klassikerstatus är dels greppet att skriva talspråk - det känns som att Holden talar direkt till en - och dels att Holdens dekadenta leverne och "ovårdade" språk antagligen inte var helt vanligt 1951 då boken gavs ut.
Ett av mina favoritställen i boken är när Holden känner för att ta livet av sig, överväger att hoppa ut genom hotellfönstret men dissar den idén för att han inte vill att någon ska se honom helt blodig och trasig. Det låter kanske okänsligt att det är ett favoritställe. Jag menar, självmord är inte kul någonstans. Men fåfängans seger över depressionen? Jag tycker att det är rätt fint.
Frekvent återkommande meningar och uttryck:
"It depressed the hell out of me."
"I almost wished I was dead."
"People never give your message to anybody."
"I swear to God I'm a madman."
"All of a sudden I felt really depressed."
"Phony bastard."
"Sonuvabitch."
"Awreddy." (Already på talspråk, om det inte var uppenbart. Inte väldigt återkommande men värt att ha med.)
"It really does", "I really don't", och liknande.
Slutet är ett av de bästa slut jag läst. Hör här:
"That's all I'm going to tell you about. I could probably tell you what I did after I went home, and how I got sick and all, and what school I'm supposed to go to next fall, after I get out of here, but I don't feel like it. I really don't. That stuff doesn't interest me too much right now./.../ I'm sorry I told so many people about it. About all I know is, I sort of miss everyone I told about. Even old Stradlater and Ackley, for instance. I think I even miss that goddam Maurice. It's funny. Don't ever tell anybody anything. If you do, you start missing everybody."
Berättelsen är faktiskt knappt en berättelse. Han blir utkickad från sin snobbiga skola och tillbringar några dagar på hotell i New York. Röker som en skorsten, har en date med någon tjej, super sig full, köper nästan en hora, och inte så mycket mer. Vilket bara bevisar att en bok inte behöver ha någon rafflande handling för att vara lockande. Det jag tror har bidragit till bokens klassikerstatus är dels greppet att skriva talspråk - det känns som att Holden talar direkt till en - och dels att Holdens dekadenta leverne och "ovårdade" språk antagligen inte var helt vanligt 1951 då boken gavs ut.
Ett av mina favoritställen i boken är när Holden känner för att ta livet av sig, överväger att hoppa ut genom hotellfönstret men dissar den idén för att han inte vill att någon ska se honom helt blodig och trasig. Det låter kanske okänsligt att det är ett favoritställe. Jag menar, självmord är inte kul någonstans. Men fåfängans seger över depressionen? Jag tycker att det är rätt fint.
Frekvent återkommande meningar och uttryck:
"It depressed the hell out of me."
"I almost wished I was dead."
"People never give your message to anybody."
"I swear to God I'm a madman."
"All of a sudden I felt really depressed."
"Phony bastard."
"Sonuvabitch."
"Awreddy." (Already på talspråk, om det inte var uppenbart. Inte väldigt återkommande men värt att ha med.)
"It really does", "I really don't", och liknande.
Slutet är ett av de bästa slut jag läst. Hör här:
"That's all I'm going to tell you about. I could probably tell you what I did after I went home, and how I got sick and all, and what school I'm supposed to go to next fall, after I get out of here, but I don't feel like it. I really don't. That stuff doesn't interest me too much right now./.../ I'm sorry I told so many people about it. About all I know is, I sort of miss everyone I told about. Even old Stradlater and Ackley, for instance. I think I even miss that goddam Maurice. It's funny. Don't ever tell anybody anything. If you do, you start missing everybody."
Are you on my list?
Så, min helg i korta drag.
Upplysning om fenomenet to die-list. Tio personer man önskar livet ur. Det är brutalt. Jag har inga direkta kandidater ännu.
Pulps Different class. Igen. Och igen.
The catcher in the rye. Jag fick ett sug efter den i fredags (man får så konstiga cravings när man har PMS). Det är underligt att en bok som knappt handlar om något kan vara så bra.
Det här är pinsamt. Men. Jag och Cami kollade på Let's Dance. Blondinbella är verkligen inte smart. Hon är ett kiss-ass. Och fejk, fejk, fejk. Kitty Jutbring var ball.
Promenad i Dvärsätt. Fint sällskap, fint väder. Solsken och snö. Hela paketet.
Träningsvärk.
Sandnäset hos Millan, Jens och Jossan. Strömavbrott och klyftpotatis. Linas kvällsbok (fan vad de spyr i den filmen!) och kloka ord med Jens.
Flight of the conchords.
Funderingar över vänskap och kärlek och livet och framtiden och mening och allt annat man funderar på.
Puss
Eder fortfarande lika Jarvis-crushande poptönt
Upplysning om fenomenet to die-list. Tio personer man önskar livet ur. Det är brutalt. Jag har inga direkta kandidater ännu.
Pulps Different class. Igen. Och igen.
The catcher in the rye. Jag fick ett sug efter den i fredags (man får så konstiga cravings när man har PMS). Det är underligt att en bok som knappt handlar om något kan vara så bra.
Det här är pinsamt. Men. Jag och Cami kollade på Let's Dance. Blondinbella är verkligen inte smart. Hon är ett kiss-ass. Och fejk, fejk, fejk. Kitty Jutbring var ball.
Promenad i Dvärsätt. Fint sällskap, fint väder. Solsken och snö. Hela paketet.
Träningsvärk.
Sandnäset hos Millan, Jens och Jossan. Strömavbrott och klyftpotatis. Linas kvällsbok (fan vad de spyr i den filmen!) och kloka ord med Jens.
Flight of the conchords.
Funderingar över vänskap och kärlek och livet och framtiden och mening och allt annat man funderar på.
Puss
Eder fortfarande lika Jarvis-crushande poptönt
Vi som alltid säger varför
Är det så dumt att ifrågasätta?
Alla har olika värderingar om allt. Själv är jag uppfostrad till att granska min omvärld med viss skepsis, att inte bara köpa allt rakt av, att se till att ha en bra anledning som motivation att göra saker. Att förstå varför. Det är alltid det centrala för mig. Själv tycker jag att det är smart att ifrågasätta. Om man bara köper allt kan man hamna vart som helst till slut (utvik, modeblogg, tv-shop, ni fattar grejen).
Men det är mycket möjligt att jag har fel. För när man frågar varför blir man alltid behandlad som om man är helt dum i huvudet, och så får man höra om genomförandet en gång till fast långsammare. Men JA, jag förstod HUR, men VARFÖR? Det är i sådana stunder man får lust att slita av sig armen och kasta den på folk. Enligt min "det är bra att ifrågasätta"-filosofi är man då hyfsat intelligent och borde inte bli förledd att tro att man är korkad.
Så, eftersom jag är den jag är, nu frågar jag er.
Varför är det så dumt att ifrågasätta?
Alla har olika värderingar om allt. Själv är jag uppfostrad till att granska min omvärld med viss skepsis, att inte bara köpa allt rakt av, att se till att ha en bra anledning som motivation att göra saker. Att förstå varför. Det är alltid det centrala för mig. Själv tycker jag att det är smart att ifrågasätta. Om man bara köper allt kan man hamna vart som helst till slut (utvik, modeblogg, tv-shop, ni fattar grejen).
Men det är mycket möjligt att jag har fel. För när man frågar varför blir man alltid behandlad som om man är helt dum i huvudet, och så får man höra om genomförandet en gång till fast långsammare. Men JA, jag förstod HUR, men VARFÖR? Det är i sådana stunder man får lust att slita av sig armen och kasta den på folk. Enligt min "det är bra att ifrågasätta"-filosofi är man då hyfsat intelligent och borde inte bli förledd att tro att man är korkad.
Så, eftersom jag är den jag är, nu frågar jag er.
Varför är det så dumt att ifrågasätta?
A white elephant = en nödvändig lyx
Förresten så behöver alla läsa Matildas blogg.
Den är totally awesome.
Den är totally awesome.
Det bästa landet är ett oberoende musikland
Som jag nämnde i förra inlägget har jag snart ett gig på musiklandet. Det är, som jag också nämnde, väldigt roligt. Nu tänkte jag gå in lite djupare på varför det är så fantastiskt.
För det första - egokick gånger hundra! Mitt storhetsvansinne kan bli ett aktiebolag. Hybris AB ska det heta. Hur kan bli annat än lycklig när folk (inte bara folk - skribenter) skriver såhär till en?
Hej Anna,
Vad kan jag säga? Blev helt såld direkt och en plats är given för dig i
Musiklandets redaktion (mycket trevligt läsning indeed)!
Gjorde min dag. Och ja, det är väl lika bra att erkänna - jag kommer att vara glad åt det i morgon också. Kanske nästa dag. Och. Så. Vidare.
Det bästa med ännu en offentlig plats för personliga åsikter är oberoendet. Nu är jag inte längre beroende av Groove för att överleva! Hurra! Kan jag få två uppdrag så kan jag få fler. Mitt liv kommer att lösa sig. Jag ska inte torka mer bajs, om man inte räknar en extremt dålig recensionsplatta som bajs i öronen förstås.
Men det är ett trevligt problem att ha.
Nej, ni kommer aldrig att bli av med mig och mina försök att bli Rob Sheffield.
Anna är här för att stanna.
Puss
Eder BÄSTA poptönt
P.S. Apropå oberoende kom jag på häromdagen att min livsstil är väldigt lite indie. Hybris AB, sponsored by CSN och föräldrar? Nåväl. Jag skriver åtminstone, ideellt dessutom, för oberoende tidningar. Och åker pulka i Converse, så jävla indie, asså... D.S.
För det första - egokick gånger hundra! Mitt storhetsvansinne kan bli ett aktiebolag. Hybris AB ska det heta. Hur kan bli annat än lycklig när folk (inte bara folk - skribenter) skriver såhär till en?
Hej Anna,
Vad kan jag säga? Blev helt såld direkt och en plats är given för dig i
Musiklandets redaktion (mycket trevligt läsning indeed)!
Gjorde min dag. Och ja, det är väl lika bra att erkänna - jag kommer att vara glad åt det i morgon också. Kanske nästa dag. Och. Så. Vidare.
Det bästa med ännu en offentlig plats för personliga åsikter är oberoendet. Nu är jag inte längre beroende av Groove för att överleva! Hurra! Kan jag få två uppdrag så kan jag få fler. Mitt liv kommer att lösa sig. Jag ska inte torka mer bajs, om man inte räknar en extremt dålig recensionsplatta som bajs i öronen förstås.
Men det är ett trevligt problem att ha.
Nej, ni kommer aldrig att bli av med mig och mina försök att bli Rob Sheffield.
Anna är här för att stanna.
Puss
Eder BÄSTA poptönt
P.S. Apropå oberoende kom jag på häromdagen att min livsstil är väldigt lite indie. Hybris AB, sponsored by CSN och föräldrar? Nåväl. Jag skriver åtminstone, ideellt dessutom, för oberoende tidningar. Och åker pulka i Converse, så jävla indie, asså... D.S.
En present till alla mina snygga stalkers - update om mig, mig, mig
Åh, livet. Var ska jag börja?
Först och främst: Jag har fått ännu ett skrivjobb! Musiklandet.se blir snart stället där man ska hänga. Så jävla kul!
Idag fick jag post. Ett julkort från samma fina människa som gav mig en skyddsängel för snart ett år sedan. Jag började gråta. Så sentimental är jag... Det är så fantastiskt fint att människor kan bry sig om en helt oförtjänt.
Igår var jag på Willys igen. Popkillen och jag fick ögonkontakt igen. Han log. Jag tror att jag log tillbaka. Undrar vad nästa steg är? Kanske att jag vågar handla i hans kassa nästa gång.
Puss
Eder egotönt
Först och främst: Jag har fått ännu ett skrivjobb! Musiklandet.se blir snart stället där man ska hänga. Så jävla kul!
Idag fick jag post. Ett julkort från samma fina människa som gav mig en skyddsängel för snart ett år sedan. Jag började gråta. Så sentimental är jag... Det är så fantastiskt fint att människor kan bry sig om en helt oförtjänt.
Igår var jag på Willys igen. Popkillen och jag fick ögonkontakt igen. Han log. Jag tror att jag log tillbaka. Undrar vad nästa steg är? Kanske att jag vågar handla i hans kassa nästa gång.
Puss
Eder egotönt
Quitters don't fight and fighters don't quit
Igår var jag och tränade för första gången av många kommande. Har nyss färgat håret rött, vilket min träningscoach Matilda tyckte gjorde att jag såg ut som "någon som gillar Håkan Hellström". Vilket jag gör, men ändå. Detta ledde till mina liknelser av att träna på gym - det är lite som att gå på en konsert med Håkan Hellström och lite som sex. Let's take a look at that, shall we?
Svett. (Konsert och sex.)
Stönande och grymtande och flåsande. (Kanske mest sex, men kan förekomma under konserter också.)
Det blir bättre ju fler gånger man gör det. (Sex.)
Utropet "whoo!". (Konsert, förhoppningsvis inte sex.)
Instruktioner. (I viss mån konsert, i viss mån sex.)
Det gör ont efteråt. (Konsert kan göra det, förhoppningsvis inte sex.)
Ja, det är rätt mycket som är likt faktiskt. Det som är olikt är dels speglarna (jag vill åtminstone inte kombinera speglar och sex, men det är ju valfritt) och dels den dåliga musiken.
Lätt att jag ska fortsätta träna! Sex och Håkan Hellström, liksom. Sex med Håkan Hellström? Haha. Egentligen är det för att jag ska kunna äta choklad utan dåligt samvete. Det är också ett gott syfte!
Puss
Eder snart vältränade poptönt
Svett. (Konsert och sex.)
Stönande och grymtande och flåsande. (Kanske mest sex, men kan förekomma under konserter också.)
Det blir bättre ju fler gånger man gör det. (Sex.)
Utropet "whoo!". (Konsert, förhoppningsvis inte sex.)
Instruktioner. (I viss mån konsert, i viss mån sex.)
Det gör ont efteråt. (Konsert kan göra det, förhoppningsvis inte sex.)
Ja, det är rätt mycket som är likt faktiskt. Det som är olikt är dels speglarna (jag vill åtminstone inte kombinera speglar och sex, men det är ju valfritt) och dels den dåliga musiken.
Lätt att jag ska fortsätta träna! Sex och Håkan Hellström, liksom. Sex med Håkan Hellström? Haha. Egentligen är det för att jag ska kunna äta choklad utan dåligt samvete. Det är också ett gott syfte!
Puss
Eder snart vältränade poptönt
And on my way over here I stepped in gum. What is up with the universe?!
Alltså, vad är dealen med söta grabbar på Willys?! Där ska man ju kunna vara skabb. Lika billig som varorna på pallarna, men nejdå, de måste anställa pojkar som ser ut att spela i popband! De borde ha fulhetskrav för att bli anställda. Seriöst. För kundernas skull.
Sist jag var på Willys spanade jag in popstjärnepojken och tänkte "gosh, varför jobbar han här? Borde han inte vara på turné eller något?". Idag gick jag dit igen. Till saken hör att jag tränade för första gången i mitt liv igår och därför har grym träningsvärk. Det gör inte underverk för min gångstil, kan man säga. Jag går som om jag inte orkar hålla uppe benen en sekund längre än absolut nödvändigt (vilket i och för sig är fallet). Grymt osexigt.
Så jag går där och försöker se normal ut, handlar, går hem och upptcker att jag glömt en sak. Förbannar min dumhet men inser att jag måste gå tillbaka. Jag vet att han såg mig förra gången, och när jag nu ställer mig i kassan får vi ögonkontakt. Ingen av oss ler. Han har ingen kassa öppen - som tur är - utan grejar med påsarna i sina kartonger. När jag står vid kassan och precis ska betala vrider jag lite på huvudet och upptäcker att han är precis bakom mig! Jag dör litegrann inombords.
Och sedan stapplar jag iväg. Elegant.
Man kan fråga sig vad allt det här spelar för roll. Tja, i kosmos - inte speciellt stor. Men ändå. Det var ju PINSAMT.
Puss
Eder paranoida poptönt
Sist jag var på Willys spanade jag in popstjärnepojken och tänkte "gosh, varför jobbar han här? Borde han inte vara på turné eller något?". Idag gick jag dit igen. Till saken hör att jag tränade för första gången i mitt liv igår och därför har grym träningsvärk. Det gör inte underverk för min gångstil, kan man säga. Jag går som om jag inte orkar hålla uppe benen en sekund längre än absolut nödvändigt (vilket i och för sig är fallet). Grymt osexigt.
Så jag går där och försöker se normal ut, handlar, går hem och upptcker att jag glömt en sak. Förbannar min dumhet men inser att jag måste gå tillbaka. Jag vet att han såg mig förra gången, och när jag nu ställer mig i kassan får vi ögonkontakt. Ingen av oss ler. Han har ingen kassa öppen - som tur är - utan grejar med påsarna i sina kartonger. När jag står vid kassan och precis ska betala vrider jag lite på huvudet och upptäcker att han är precis bakom mig! Jag dör litegrann inombords.
Och sedan stapplar jag iväg. Elegant.
Man kan fråga sig vad allt det här spelar för roll. Tja, i kosmos - inte speciellt stor. Men ändå. Det var ju PINSAMT.
Puss
Eder paranoida poptönt
There is a war between us
Läser i Aftonbladet om den pågående Israel-Palestinakonflikten. Jag kan inte minnas när den inte har funnits.
Det känns extremt tragiskt.
När jag bodde hemma minns jag att mamma aldrig köpte några varor som kom från Israel. För så stod det i Proletären att man skulle göra. Jag förstod inte det där alls. Nu tycker jag att det mest känns som ett desperat försök att lura i sig själv att man kan göra skillnad. Kalla mig negativ, eller realistisk, men jag tror inte att vi kan göra så jävla mycket. Vi kan posera med våra palestinasjalar och "visa vår solidaritet", men det räddar inga liv.
Så vad ska vi göra för att rädda liv? Åka dit och ställa oss framför random palestinier? Det skulle vara ett schysst sätt att begå självmord på om man känner sig lagd åt det hållet. För oss som diggar livet skulle det vara något av ett slöseri. Världen skulle ändå vara lika jävlig efteråt.
Nej, jag vill inte tänka på det här.
Kan inte alla bara vara sams, blåsa såpbubblor och kramas?
Fridens liljor
Eder naiva poptönt
Det känns extremt tragiskt.
När jag bodde hemma minns jag att mamma aldrig köpte några varor som kom från Israel. För så stod det i Proletären att man skulle göra. Jag förstod inte det där alls. Nu tycker jag att det mest känns som ett desperat försök att lura i sig själv att man kan göra skillnad. Kalla mig negativ, eller realistisk, men jag tror inte att vi kan göra så jävla mycket. Vi kan posera med våra palestinasjalar och "visa vår solidaritet", men det räddar inga liv.
Så vad ska vi göra för att rädda liv? Åka dit och ställa oss framför random palestinier? Det skulle vara ett schysst sätt att begå självmord på om man känner sig lagd åt det hållet. För oss som diggar livet skulle det vara något av ett slöseri. Världen skulle ändå vara lika jävlig efteråt.
Nej, jag vill inte tänka på det här.
Kan inte alla bara vara sams, blåsa såpbubblor och kramas?
Fridens liljor
Eder naiva poptönt
Getting this happy takes practice
Nu har jag fört en tämligen ensam tillvaro några dagar. Det har varit skönt. Enbart under sådana omständigheter kan man vara vaken till sju på morgonen, bli kär i Jarvis och äta glass till middag. Impulsfärgade håret också. Något ska man göra för att förändra sitt liv, inte sant?
En annan sak man hinner med är att tänka vansinnigt mycket. Jag är på allvar imponerad över att jag inte blivit totaldeppig. Ärligt talat har jag inte blivit deppig alls. Eftertänksam må så vara, men något ska ju inspirera en.
Nu ska jag göra det jag alltid gör på måndagar - köpa Aftonbladet enbart för Ronnie Sandahls krönika. Okej, Virtanens sida är också värd ibland, men Ronnie...
Farväl
Er Äna
P.S. Rubriken och kategorin är båda citat från ett av världens finaste indiepopband - The Lucksmiths. Så att ni vet. D.S.
En annan sak man hinner med är att tänka vansinnigt mycket. Jag är på allvar imponerad över att jag inte blivit totaldeppig. Ärligt talat har jag inte blivit deppig alls. Eftertänksam må så vara, men något ska ju inspirera en.
Nu ska jag göra det jag alltid gör på måndagar - köpa Aftonbladet enbart för Ronnie Sandahls krönika. Okej, Virtanens sida är också värd ibland, men Ronnie...
Farväl
Er Äna
P.S. Rubriken och kategorin är båda citat från ett av världens finaste indiepopband - The Lucksmiths. Så att ni vet. D.S.
But it meant nothing to yah, 'cause you were so populah
Kom inte och säg att jag inte är lik Jarvis Cocker.
Kom heller inte och säg attt jag har små händer.
Kom inte och påstå att jag har krokiga lillfingrar (det är därför det är ur bild).
Kom verkligen inte och påstå att jag är besatt på något sätt.
Jag önskar att jag var född tidigare. Och i Storbritannien. Och coolare.
Istället bor jag i Sverige 2008 och gör whatever common people do. Det är säkert bra det också.
Puss
Eder poserande poptönt
Puss, eder vältajmade poptönt
Jag var nyss på en Broder Daniel-utflykt till stan. Den var exakt 35 minuter lång.
Hur jag vet?
Jo, Broder Daniel Forever räckte precis från dörr till dörr.
Det, min vän, är coolt.
Hur jag vet?
Jo, Broder Daniel Forever räckte precis från dörr till dörr.
Det, min vän, är coolt.
Jag är en vampyr, jag suger och spyr, låt mig komma in, jag vill bli din
Nu har jag också sett den där Twilight som ska vara så bra. Och alltså, den är ju bra. Men inte SÅ bra. Jag ska inte låtsas att jag inte tycker att Robert Pattinson som huvudvampyr är brutalt sexig, det vore fult av mig. Men storyn innehöll för mycket snack om "evig kärlek" och lite cheesy repliker som kändes väldigt fejk. Jag har läst baksidestexten på boken några gånger men låtit bli att läsa den just på grund av att den innehåller orden "omöjlig kärlek" och sånt. Kalla mig omogen eller löjlig, men jag pallar inte sådant. Känns väldigt poänglöst.
I övrigt är filmen bra och får två timmar att kännas som väldigt kort tid. Och Radioheadlåt ger alltid pluspoäng hos mig. Ett minus däremot är de två-tre gånger jag tänker "aha, nu händer det här" och så gör det det. Sammantaget inte förutsägbart, men ögonblicksvis.
En bra film som inte motsvarar hypen, alltså. Som Glasvegas. Och som sagt - vampyrkillen är sexig. Det är nog det centrala i att filmen blivit så hypad. Som vi alla vet säljer sex vansinnigt bra. Kul för Pattinson. Kärleken mellan honom som vampyr och tonårstjejer kan mycket väl bli evig.
I övrigt är filmen bra och får två timmar att kännas som väldigt kort tid. Och Radioheadlåt ger alltid pluspoäng hos mig. Ett minus däremot är de två-tre gånger jag tänker "aha, nu händer det här" och så gör det det. Sammantaget inte förutsägbart, men ögonblicksvis.
En bra film som inte motsvarar hypen, alltså. Som Glasvegas. Och som sagt - vampyrkillen är sexig. Det är nog det centrala i att filmen blivit så hypad. Som vi alla vet säljer sex vansinnigt bra. Kul för Pattinson. Kärleken mellan honom som vampyr och tonårstjejer kan mycket väl bli evig.
Vad gör väl en liten meteorskur mot Voxpop? Det är väl inte så mycket va?
Vem här minns Voxpop? Handuppräckning? Jag vet i alla fall att jag gör det. Varje onsdag satte jag mig på golvet framför tv:n, eftersom jag inte fick det för mamma, och kollade på Voxpop, eftersom mamma inte gillade det heller. Såhär tio år senare säger jag bara - det är inte konstigt att min musiksmak såg ut som den gjorde då. Jag kan inte klandra mig själv för att jag inte lyssnade på Popsicle och Broder Daniel när min musikinspiration kom från Voxpop.
Låt oss ta en liten titt på artisterna i det här avsnittet. Först och främst är E-type gäst och betecknas som Sveriges technokung. Store tid. Och listan då. Popsie, någon som minns dem? Inte? Tur för er. Boyzone... Nittiotalet och pojkband är som bröd med smör. Det är allt jag har att säga. Och systrarna Graaf måste ha varit många unga killars första runkbilder. Jag vet att ännu yngre tjejer, i min ålder av mogna åtta år, hade dem som idoler. Skrämmande. Will Smith. Jag minns det som att jag gillade den där låten. Nu har jag svårt att förstå varför. Och Lok står fan inte alls när de andra faller! De som ville verka farliga sa att de gillade Lok. Lok var det farligaste som snälla Voxpop hade att erbjuda. Det bästa av allt är dock att man kan tävla om att få träffa Dr Bombay!
Programledaren Henrik Olsson är ett litet mirakel i sig. Han ser så mellanmjölkigt trevlig ut att man bara måste tycka om hans hårgeléiga uppenbarelse. Han utnämner Voxpop till vår lilla tröst. Han berättar att det inte "strömmat in musikvideor till postlådan". Postlådan! Hans konstpauser mitt i meningar och varierande taltempo är också värda att nämnas. Dessutom är polotröja ett underskattat klädesplagg.
Det här med språk är ett pinsamt kapitel. Dels var det alltid någon stackars engelsktalande popstjärna som skulle få fram "det är do shom bestämmehr huor listan i Voxshpop ska se ut, ring och rhosta", och dels uppmanar käcke Henrik oss att "sheck out and call".
En annan sak jag verkligen inte fattar dealen med är tjejen som är där som något slags tillbehör. Henriks accessoar med stora tuttar. Vad fyllde hon för funktion i sammanhanget? Är det tänkt att man ska få någon slags illusion av att allt är väldigt casual i studion, att Henrik hänger där jämt, att han ofta står där och snackar med kompisar? Det fattar man till och med som åttaåring inte är så. De röda skärmarna med hål i och de rörliga olikfärgade ljusen är för psykadeliskt för att vara casual.
Det här var alltså mitt populärkulturkonsumerande anno 1998. Om man vill kan man säga att jag just dissat mitt åttaåriga jag. Men allvarligt talat, E-type? Tur att ens smak förfinats med åren. Det finns nackdelar med att ha många tv-kanaler, men när jag ser Voxpop nu känner jag starkt att fördelarna överväger. Att ha både ZTV och MTV och VH1 att välja på gör att det faktiskt finns en chans att det visas något bra nästan hela tiden. Tur är väl det, för jag älskar musikvideor. För att citera den där veckans Voxpopvinnare The Offspring: Give it to me baby, uh-uh uh-uh!
Jag är en vampyr.
För er som undrar: Jag kunde grubbla lite ändå. Nu har jag just vaknat. Klockan tre på eftermiddagen är inte direkt natten, men det är ju mörkt? Skulle lätt kunna bli en vampyr.
Fast nej, det går inte. Jag är ju vegetarian.
Fast nej, det går inte. Jag är ju vegetarian.
"I don't count the marks on the wall, and I don't sleep well at all" eller "Somnar nollsju, vaknar igen på natten"
Okej att det händer när man går och lägger sig tio. Eller tolv. Eller till och med tre.
Men nu är klockan snart sju på morgonen utan att jag vågat försöka sova. Jag är lite trött, måste jag erkänna. Nu kan jag rimligtvis inte kunna ligga vaken i två timmar, grubbla på livet, trassla i lakanen och göra mentala listor på saker jag borde göra. Jag förväntar mig att somna stenhårt.
Annars kan man väl alltid bli en vampyr.
Men nu är klockan snart sju på morgonen utan att jag vågat försöka sova. Jag är lite trött, måste jag erkänna. Nu kan jag rimligtvis inte kunna ligga vaken i två timmar, grubbla på livet, trassla i lakanen och göra mentala listor på saker jag borde göra. Jag förväntar mig att somna stenhårt.
Annars kan man väl alltid bli en vampyr.
It's the best combination of addictions
Groove har en ny skribent som heter Björn och som skriver så bra att jag får ont i magen. Av en googling framgår att han skriver på flera andra ställen. Inte konstigt. Man får den plats man förtjänar. Eller den plats man tar? Jag är inte säker.
Bara för den där känslan i maggropen har jag nyss mailat två musiktidningar och gjort reklam för mig själv som skribent. Ångest är verkligen en bra drivkraft! Jag säger då det. Det vore fruktansvärt bra om jag fick skriva för någon mer tidning än Groove. Nu känner jag mig så beroende av Groove och är hela tiden orolig för att de ska dissa mig.
Det är som att Groove är min första stora kärlek, den där man tror att man inte kan leva utan. När jag hade pojkvän var jag fan så mycket mer orolig för att Groove skulle tycka att jag var dålig än att han skulle göra slut. Vet inte vad det säger om mig, eller om det förhållandet, men det kan inte vara normalt. I och för sig, om man ser skrivande som ett kall är det väl bara naturligt att det är det viktigaste i världen och att något så futtigt som kärlek inte kommer i vägen för det. Men att se ordberoende som ett kall eller en livsuppgift är nog att ta sig själv på skrattretande för stort allvar.
Men antagligen är det så att jag tror mig ha hittat en mening med mitt liv. Jag letar nämligen efter sådana hela tiden. Hela mitt liv har jag läst och skrivit och fått höra att jag kommer att jobba med att skriva. Är det då underligt att man börjar tro på det? Det är konstigt att det går att tro på det när det är så svårt att tro att man är tillräckligt duktig för att göra det.
Hur det än blir kommer jag alltid vara beroende av att läsa och skriva. Även om folk hellre skrubbar duschen med tandborste än läser mina texter kommer de att bli skrivna. Även om folk tycker att jag är osocial som läser när jag borde umgås kommer jag att göra det.
Puss
Eder smått neurotiska skrivtönt
Bara för den där känslan i maggropen har jag nyss mailat två musiktidningar och gjort reklam för mig själv som skribent. Ångest är verkligen en bra drivkraft! Jag säger då det. Det vore fruktansvärt bra om jag fick skriva för någon mer tidning än Groove. Nu känner jag mig så beroende av Groove och är hela tiden orolig för att de ska dissa mig.
Det är som att Groove är min första stora kärlek, den där man tror att man inte kan leva utan. När jag hade pojkvän var jag fan så mycket mer orolig för att Groove skulle tycka att jag var dålig än att han skulle göra slut. Vet inte vad det säger om mig, eller om det förhållandet, men det kan inte vara normalt. I och för sig, om man ser skrivande som ett kall är det väl bara naturligt att det är det viktigaste i världen och att något så futtigt som kärlek inte kommer i vägen för det. Men att se ordberoende som ett kall eller en livsuppgift är nog att ta sig själv på skrattretande för stort allvar.
Men antagligen är det så att jag tror mig ha hittat en mening med mitt liv. Jag letar nämligen efter sådana hela tiden. Hela mitt liv har jag läst och skrivit och fått höra att jag kommer att jobba med att skriva. Är det då underligt att man börjar tro på det? Det är konstigt att det går att tro på det när det är så svårt att tro att man är tillräckligt duktig för att göra det.
Hur det än blir kommer jag alltid vara beroende av att läsa och skriva. Även om folk hellre skrubbar duschen med tandborste än läser mina texter kommer de att bli skrivna. Även om folk tycker att jag är osocial som läser när jag borde umgås kommer jag att göra det.
Puss
Eder smått neurotiska skrivtönt
Bra saker att göra en ledig dag i januari.
Läsa alla Ronnie Sandahls krönikor på Aftonbladets hemsida.
Äta choklad.
Skriva en artikel.
Oroa sig.
Youtubelyssna på fin musik.
Skriva in kommande händelser i sin nya kalender.
Skriva blogg.
Läsa bloggar.
Vattna Christians blommor.
Puss
Eder mycket upptagna Äna
If you hate the taste of wine, why do you drink it 'til you're blind?
Innehållsförteckning: Alkohol, barndomsminnen, självanalys, deppighet och eventuellt slarvfel. You have been warned.
När jag var mindre var jag paniskt rädd för alkohol. Det hade antagligen starka kopplingar till min knäppa spyfobi, jag hade på något sätt snappat upp att om man dricker för mycket så spyr man. Men det värsta var nästan att min pappa (mamma har jag nästan aldrig tvingats se berusad eftersom hon sällan dricker) blev en helt annan person. Det är fruktansvärt otryggt när man är sju år och på en stor fest med enbart vuxna som alla är fulla och konstiga och man har panik i ett hörn.
Det är nog därför jag aldrig har tyckt att det känns okej att dricka med pappa. Jag har vänner som tycker att det är kalas att bli full med sina föräldrar, det är betydligt mer regel än undantag. Då känns det bara som att jag är mesig med min ångest och borde dra något gammalt över mig. Säkert borde man inte bli livrädd för att ens barndomsvänner blir höga heller. Det hindrar dock inte mig.
Just nu är min alkoholrädsla väldigt paradoxal. Jag dricker ju ibland. Ibland har det varit roligt att vara full. När jag först vågade dricka kändes det bra att ha övervunnit rädslan för det. Antagligen känner de flesta sig jävligt balla och vuxna när de börjar dricka. Det är både lite förbjudet och obligatoriskt när man är tonåring, en underbart motsägelsefull kombination. Klart att dekadens lockar. För att inte tala om att vara som folk förväntar sig, för en gångs skull...
Men på senare tid har det känts mer och mer ovärt. Jag ser min pappa och tänker att jag aldrig vill hamna där. Det är så sorgligt. Och det gick upp för mig i år! Jag har tänkt på pappa och drickande med en bekymmersrynka i flera år och det här året fick jag äntligen lite belägg för det. Så något gott kom ju ur Thailandsresan. Det var liksom i år som jag insåg att det inte var helt okej att pappa när jag var mindre slog bort mina försiktiga invändningar och körde bil hem när han druckit tre öl och fyra whiskey. Så jag slutade invända. Sagt såhär låter det helt sjukt. Som om jag varit hjärntvättad, för att hårddra det. Man litar så blint på sina föräldrar.
Åtminstone tills de ger en tillräckligt många anledningar att inte göra det.
Igår ringde jag pappa för att önska gott nytt år någon gång under eftermiddagen. Vi sade gott nytt år, pratade om ingenting och lade på. Färdigt trodde jag. Så kollar jag på mobilen vid tolvslaget och ser ett sms från far där det står "Ring mig.,..". Jag blir orolig och tror att något hänt, så jag ringer genast upp. Då är han full och verkar inte minnas att vi redan önskat varandra gott nytt jävla år. Jag blir så ledsen.
För det är ju egentligen bara sig själv man verkligen kan lita på, vilket man inte helt och fullt kan göra när man druckit alkohol. Det kan mycket väl tänkas att man hånglar med random Benjamin helt utan annan anledning än att man är full och dum. Om man förlorar förtroendet för sig själv, vem ska man då lita på?
Puss
Er alldeles egna Äna Banäna
P.S. Det står inte skrivet i sten att jag aldrig ska dricka igen. Men jag står redo med hacka och hammare eller vad man nu skriver i sten med. D.S.
This year is brand new but I'm the same
Jaha.
Nu är det nytt år. Jag skiter i det där med bloggpaus, jag märker att det inte känns bra i magen. Vill och behöver skriva jämt och hela tiden.
Jag hade ett fantastiskt fint nyårsfirande igår. Spelade spel och åt god mat, det var maximal trevnad. Idag har varit en städa och diska och slappa-dag. Och så har jag promenerat i kylan.
Det känns onekligen lite fånigt att bli helt nollställd bara för att det är nytt kalenderår. Men det är i år som allt måste hända. Fixa studenten med ordentligt slutbetyg, jobba och överleva, göra något (antagligen plugga) till hösten... Ordna Sitt Liv. Den obligatoriska studentångesten.
Puss
Eder popställda nolltönt
P.S. Jag är trött.
Nu är det nytt år. Jag skiter i det där med bloggpaus, jag märker att det inte känns bra i magen. Vill och behöver skriva jämt och hela tiden.
Jag hade ett fantastiskt fint nyårsfirande igår. Spelade spel och åt god mat, det var maximal trevnad. Idag har varit en städa och diska och slappa-dag. Och så har jag promenerat i kylan.
Det känns onekligen lite fånigt att bli helt nollställd bara för att det är nytt kalenderår. Men det är i år som allt måste hända. Fixa studenten med ordentligt slutbetyg, jobba och överleva, göra något (antagligen plugga) till hösten... Ordna Sitt Liv. Den obligatoriska studentångesten.
Puss
Eder popställda nolltönt
P.S. Jag är trött.
